Det är extremt dyrt och komplicerat att ta fram nya läkemedel. I praktiken har bara multinationella företag den organisation och de ekonomiska resurser som krävs för att utveckla nya läkemedel. Det är också dessa företag som på basen av ekonomiska överväganden beslutar vilka preparat som kommer att tas fram. Under lång tid har indu-strin satsat på storsäljare, medel för stora patientgrupper inom primärvården. Typexemplet är statinerna, där Pfizers Lipitor är ett av världens mest sålda preparat.
Ökande krav på dokumentation av nya medel samt riskerna för oväntade biverkningar när miljoner patienter medicinerar under lång tid har inneburit en omvärdering. Inriktningen på läkemedel för stora folksjukdomar ändras till förmån för preparat avsedda för behandling av specifika diagnoser (Nature 2008;456:6-7).
Wyeth, ett ledande företag inom hormonterapi, meddelade nyligen att man avvecklar delar av sin forskning inom kvinnohälsa. Totalt halveras antalet forskningsprogram. Någon månad tidigare kom liknande signaler från
Pfizer, som lägger ned utvecklingen av medel för hjärtsjukdomar, osteoporos och andra breda områden.
Båda bolagen satsar i likhet med andra läkemedelsföretag på immunologi, neurologiska åkommor, cancer och särläkemedel. Ekonomiskt är beslutet rationellt. Vid svåra sjukdomar har patienterna större tolerans för oväntade biverkningar, och betalningsviljan hos dem som drabbats av alzheimer eller cancer är hög.
Frågan är hur sjukvården ska ställa sig till att vissa patienter får tillgång till bättre behandling under det att utvecklingen inom andra områden står stilla. Läkemedelsdebatten har handlat mycket om biverkningsskandaler. Det är kanske dags att diskutera vad samhället kan göra för att stimulera till utveckling av fler nya läkemedel och till lägre kostnader.
