I hälso- och sjukvårdens arbete ingår att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. I läkarens vardag sker ett naturligt samspel mellan dessa grundläggande aktiviteter. Undersökningsfynd värderas och utgör underlag för eventuell behandling.
Som legitimerad yrkesutövare omfattas läkaren av lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Arbetet ska ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Bestämmelserna syftar till att säkerställa att patienten omhändertas på bästa sätt. Aktuella exempel visar dock att sambandet mellan läkares utredning och behandling ifrågasätts och utmanas.
Medvetenheten om den egna hälsan har ökat i befolkningen. Betydelsen av rätt kost och regelbunden motion betonas inte enbart av läkare. Det finns i dag ett antal verksamheter som specialinriktat sig på att erbjuda råd och tjänster inom hälsoområdet. Detta är etablerade och i allmänhet positiva aktiviteter.
Svårare blir det med verksamheter som rör sig mycket nära sjukvården och som erbjuder undersökningar som normalt sett utförs inom sjukvården för att diagnostisera sjukdom. Patienter kan ibland inte skilja dessa tjänster från vanlig hälso- och sjukvård.
Än svårare blir det när den instans som erbjuder tjänsterna inte kan ta hand om den vidare handläggningen av patienten. Ett sådant exempel var apotekens »vårdotek« som erbjöd undersökningar av blodtryck, blodsocker etc, men där avvikande fynd hänvisades till sjukvården. Efter en kort period änd-rade apoteken inriktning och bedriver numera »Apotek med hälsofokus«, vilket har en mer hälsofrämjande profil.

Praktikertjänst planerar nu att starta en »hälsosatsning« som innebär att deras tandläkare ska erbjuda screening av blodtryck och blodsocker på sina patienter för att upptäcka hypertoni eller diabetes. Tandläkarna ska inte ställa diagnosen, utan i de fall där de hittar avvikande värden ska de skicka patienten vidare till läkare. Huruvida Praktikertjänst väger in om besöket hos tandläkaren kan påverka blodtrycket eller blodsockret framgår inte.
Intentionen är säkerligen god, men Läkarförbundet ställer sig tveksamt till denna form av screening. I Praktikertjänsts underlag står det att 91 procent av befolkningen över 15 år besöker tandläkare under en tvåårsperiod, och att de därmed har en betydligt hög-re »täckningsgrad« än vad hälso- och sjukvården har.
Betyder det att befolkningens blodtrycks- och diabeteskontroller kan skötas av tandvården? Döljer sig inte bakom denna »satsning« ett intresse av att på en konkurrensutsatt tandvårdsmarknad erbjuda en tillläggstjänst av tveksamt värde?
Vem som helst kan i dag köpa en blodtrycksmätare och mäta sitt blodtryck själv. Den springande punkten är dock hur undersökningsresultatet tolkas, och att den som utför en undersökning har tillräcklig kompetens och kan ta ansvar för den vidare handläggningen.
Om en legitimerad yrkesutövare med högt förtroende inom sitt område ger råd om vidare handläggning inom ett besläktat men annat yrkesområde, riskerar man att skapa oro och förvirring hos patienten. Hur hanterar man en patient som vid sitt tandläkarbesök får veta att blodtrycket är för högt och får remiss till läkare för detta, men som vid läkarbesöket får besked att blodtrycket är normalt?

Som läkare har man säkerligen någon gång vid undersökning observerat dålig tandstatus hos en patient och rekommenderat ett besök hos tandläkaren. Det är däremot en annan sak att erbjuda screeningsundersökning av munhålan.
Då har man rört sig över till ett visserligen nära besläktat men annat yrkesområde, och man har samtidigt tagit på sig ett ansvar gentemot patienterna. Dessa kommer säkerligen att anse att rekommendationen man fått hos den ena yrkesutövaren bör gälla hos nästa.
Läkarförbundet vill inte hindra verksamheter som erbjuder hälsofrämjande tjänster, men vi anser att undersökningar som syftar till att diagnostisera sjukdom bäst sköts av den instans där patienterna kan erbjudas vidare utredning och handläggning. För patienternas säkerhet är det viktigt att de får en korrekt diagnos, och att de inte skickas mellan fler vårdgivare än nödvändigt.