Svensk grundutbildning av läkare håller hög internationell standard. Det visar bland annat Högskoleverkets utvärdering av läkares grundutbildning. Kvaliteten i utbildningen är en starkt bidragande orsak till varför Sverige har en sjukvård av världsklass. Den framgång som bygger på utbildningens kvalitet är nu utsatt för konkreta hot.
Omstruktureringen av sjukvården med centraliseringar och polikliniseringar ställer högre krav på utbildare och studenter för att bevara den kliniska förankringen och inriktningen på utbildningen. Dessutom är det nu många fler studenter till följd av senare års beslut om en utökning av grundutbildningen.
Detta är en ekvation som är svår att få ihop. För de universitet som säger ja till större antal platser finns positiva incitament i form av ökade resurser. För den som säger nej, därför att det hotar utbildningens kvalitet, finns inget att vinna i konkurrens med andra universitet. I dag är den ekonomiska stimulansen för en bibehållen eller ökad kvalitet i utbildningen mycket blygsam. Ett uttryck för det är att högskoleförordningens nationellt definierade mål för utbildningen ryms på en A4-sida. Resten av målformuleringarna är det upp till de enskilda lärosätena att besluta om.
Läkarförbundet inser självklart riskerna med en framtida brist på läkare. Helt grundläggande för svensk sjukvårds framtid är dock att kvaliteten i svensk läkarutbildning åtminstone är kvar på samma nivå – och helst höjs – men definitivt inte sänks.
I Läkarförbundets program »Ett nationellt core curriculum för den svenska läkarutbildningen« definieras en rad åtgärder för att värna och stärka kvaliteten i grundutbildningen. Den första och viktigaste åtgärden är att skapa ett nationellt råd för läkares grundutbildning. Uppgiften skulle vara att konkretisera och kontinuerligt uppdatera en nationell kunskapsbas för den svenska läkarutbildningen utifrån högskoleförordningens allmänna mål. Rådet är tänkt att vara underställt Högskoleverket.

En av grundtankarna med 1993 års högskoleförordning var att universiteten skulle konkurrera med varandra, både inom forskningen och om studenterna. Konkurrensen om läkarstudenter har dessvärre gått om intet av två skäl. För det första har det gått inflation i betygssystemet, så att studenter med högsta betyg lottats till sin utbildningsort utan att kunna välja var de vill hamna. För det andra har lärosätenas arbete med att profilera sin läkarutbildning kraftigt försvårat för studenterna att byta till den studieort de först ville till.
Resultatet har blivit att den akademiska friheten för lärosätena har lett till inlåsningseffekter och bristande valfrihet för studenterna.
I programmet ställer sig Läkarförbundet bakom MSFs studentfackliga krav på att kunna byta utbildningsort. Om verklig konkurrens är ett önskemål borde också statsmakterna ställa sig bakom detta rimliga krav.
När vi undersökte bytesproblemets omfattning fann vi att det inte var en marginell företeelse. Bara 7,4 procent av studenterna hade bytt studieort, medan 32 procent någon gång velat göra det. Av dem som avstått angav cirka hälften att de avskräckts från byte därför att det var för krångligt. Bland dem som velat byta eller bytt angav 82 procent sociala skäl som orsak till önskemålet att byta studieort.
Det nuvarande systemet leder alltså i stor utsträckning till studenter som skulle vilja vistas och studera någon annanstans. Läkarförbundet föreslår därför att det nationella rådet får i uppdrag att definiera kompetenserna för en etappavgång enligt Bolognamodellen, som gör det möjligt att enkelt byta studieort. Vi välkomnar därutöver åtgärder för att få en bättre antagning.

Läkarförbundet vill att studenterna garanteras tjänstgöringstid på klinisk utbildningsavdelning, där de får möjlighet att träna »i skarpt läge«, under handledning och tillsammans med studenter på andra vårdutbildningar.
Vi vill också se riktlinjer för studenttäthet i relation till handledarresurser och patientkontakter. Universiteten bör även få incitament så att undervisningen i största utsträckning bedrivs av läkare med såväl pedagogisk utbildning som forskarutbildning. Ett annat kvalitetskrav är att ledarskap, etik och verksamhetsorganisation blir naturliga delar av utbildningen.
Vid utvärderingar av svensk sjukvård konstateras oftast att den är mycket kostnadseffektiv och håller hög kvalitet. Ett resultat som vilar på förmågan att klara svåra kliniska avvägningar och göra kloka prioriteringar.
Inom verksamhetsorganisation talas allt mer om vikten av att göra rätt från början. Rätt från början kräver hög kompetens.
Rätt från början startar första utbildningsterminen.