I årets första nummer av tidskriften Science (2009;323:15) presenterar chefredaktören Bruce Alberts tidningens storsatsning på att publicera högkvalitativ forskning inom området »science of education«. Han menar att ett funktionellt och effektivt utbildningssystem är grunden för ett lands framgång och därför av största vikt att granska vetenskapligt.
Högskoleverket har de senaste åren utvärderat svensk universitetsutbildning och däribland landets läkarutbildningar. Som konsekvens av detta arbetas det på många håll hårt med att förbättra kvaliteten i utbildningen. Det satsas till exempel på pedagogisk vidareutbildning av lärare, man utformar målstyrda kursplaner, och ansträngningar görs för att hjälpa studenterna att bygga på sin medicinska kunskap genom att successivt integrera prekliniska och kliniska kunskaper till meningsfyllda sammanhang.
Genom att tillämpa olika antagningsformer pågår försök att få de mest lämpade studenterna till respektive utbildningsprogram. Men vilken modell är bäst? Vilka egenskaper/kunskaper ska en bra lärare ha – utöver pedagogisk skicklighet? Hur ska en läkarutbildning se ut för att tillgodose dagens och morgondagens behov?
Hur ser den bästa mixen ut av traditionella pedagogiska modeller och moderna kommunikationstekniker i undervisningen, och hur påverkar dessa studenternas kognitiva förmåga? Den sistnämnda frågan utreds i en artikel i samma nummer av tidskriften (Greenfield PM. Science. 2009;323:69-71).
Denna invit från Science att se utbildning som ett brett forskningsfält är ett lovvärt initiativ för att stimulera forskare från skilda discipliner att ägna sin tid åt ett område som inte bara har ett stort allmänintresse utan där resultaten också i hög grad kan påverka utvecklingen av samhället och vår omvärld.
