Vilka faktorer är viktiga för att förbättra vårdkvaliteten? Ämnet aktualiseras i förra numret av Läkartidningen av över­läkare Magnus Lichtenstein, i ett replikskifte med landstingsrådet Stig Nyman.
Om svar anhålles, landstingspolitiker! Frågan är alltigenom angelägen. Och svaret kan ge vägledning i andra spörsmål: På vad, på vem, ja rent av varför, rösta i landstingsvalet?
Sjukvårdspolitik är så svårbegriplig, obegriplig. Både för väljare och, stundom vad det verkar, också för politiker.
Förvirringen förstärks av att viktiga politiska ingredienser saknas: som förutsägbara ideologiska skiljelinjer, som påtagliga skillnader mellan partierna.
Varför är det så? Oredan speglar till viss del ämnets komplexitet. På sjukvårdsområdet lagar politiker efter läge, ideologer blir sällan långvariga i landstingshusens längor.
Men när idéburen vägledning saknas, hur väcks väljarnas sympati?
Det är förstås frestande att försöka göra intryck med annat än ord och teori, och göra så på det mest explicita vis: bygga nytt, bygga stort.
Nya lokaler, nya organisationer. Varför inte bygga ett jättelikt äreminnessjukhus, tillägnat ens egen politiska gärning?
Överläkare Lichtenstein ger själv ett svar på vårdkvalitetsfrågan: alltsomoftast är det som behövs något så trivialt som bättre personal­omsorg och mer arbetsro. Rätt så! Politikerna får förstås gärna skjuta till resurser. Men än hellre: hålla tassarna utanför syltburken.

Nå, att gå till val med målsättningen att styra så lite som möjligt är förstås en äventyrlig taktik. Farlig, faktiskt. Vad händer efter en lyckad mandatperiod? Vilken politiker blir omvald efter att ha ådagalagt sin egen övertalighet?
Nä, nä. Tok heller! Ingen hängiven partist går till val med löftet om att varsla sig själv.

»… alltsomoftast är det som behövs något så trivialt som bättre perso­nal­omsorg och mer arbetsro. Rätt så! Politikerna får förstås gärna skjuta till resurser. Men än hellre: hålla tassar­na utanför syltburken.«