I detta nummer av LT skriver Olsson och Nilsson om värdet av att sänka LDL-kolesterol för att förhindra åderförkalkning och dess komplikationer. Epidemiologiskt vet vi att balansen mellan LDL- och HDL-kolesterol är viktig och att ett högt HDL-kolesterol är skyddande mot hjärt–kärlsjukdom. Det är dock inte alltid som ett epidemiologiskt förhållande kan omsättas i interventionella framgångar (som i LDL-exemplet).
När det gäller interventioner för att höja HDL-kolesterol visar en metaregressionsanalys i BMJ (2009;338:b92) med över 300 000 ingående patienter att detta inte har varit en framgångssaga. Paralleller kan dras till försöken att minska ventrikulära arytmier med klass-1-antiarytmika, där man visserligen lyckade minska arytmierna men ökade mortaliteten.
Det är således inte alltid som en intervention mot en etablerad riskfaktor leder till nytta för patienten. När det gäller HDL-kolesterol finns det dock ändå sätt att höja nivåerna som är nyttiga. Motion och rökstopp är två sådana exempel.
För att återknyta till kostdebatten är det i flera studier visat att en kost med ökat fettinnehåll höjer HDL-nivåerna jämfört med en kost baserad på ett relativt större innehåll av kolhydrater. Är detta positivt? Den aktuella metaanalysen kan tala för att det inte säkert förhåller sig så. Tyvärr är de flesta kostinterventioner alldeles för kortvariga för att ge svar på frågan om kostomläggningars effekt på sjukdom och död.
Ett sätt att gå ner i vikt med hjälp av extrem kost kanske i det långa loppet ökar risken för sjukdom och död. Det kommer utan tvivel att bli svårt att svara på frågan om långtidseffekter av olika koster, men en sak är nog ganska klar. Det räcker inte med att bara titta på vikt och biokemiska markörer för att avgöra frågan!