I ett tilläggsdirektiv till utredningen »Patientens rätt« fick utredaren i uppdrag att lämna förslag till ett nytt system för etablering av vårdgivare som vill verka med offentlig finansiering inom den öppna specialiserade vården.
Utredningen offentliggjordes den 2 november under namnet »Regler för etablering av vårdgivare«.
Tanken är att en ny lag, lagen om vårdgivaretablering (LOVE), ska ersätta lagen om läkarvårdsersättning (LOL) och lagen om ersättning för sjukgymnastik (LOS). Inledningsvis ska nuvarande innehåll och ersättningsnivåer föras rakt över från de gamla lagarna till den nya.
Dock exkluderas vårdgivare som kan få ersättning på annat sätt; den nya lagen gäller inte när lagen om offentlig upphandling (LOU) eller lagen om valfrihetssystem (LOV) är tillämplig.
Den gemensamma värdegrunden i Sverige är att sjukvården ska vara solidariskt finansierad och ges på lika villkor.
I dag är invånarnas tillgång till vård olika, beroende på var i landet de bor. Skillnaden i vad som produceras uppvisar regionala och lokala skillnader som knappast kan bero på skillnader i sjuklighet. Tillgången till specialiserad vård är långt ifrån optimal och en mycket större andel vård skulle kunna ges i öppna vårdformer.

Eftersom Läkarförbundet vill utveckla den öppna vården i ett nationellt perspektiv med fokus på småskaliga, flexibla och patientnära arbetssätt välkomnar vi utredarens ambitioner att öka mångfalden. Samtidigt konstaterar vi att förslaget är alltför oprecist och därmed saknar förutsättningar att – över mandatperioderna – skapa en hållbar och välfungerande öppen­vård över hela landet.
Vad tillför LOVE utöver existerande lagar? I grova drag kan sägas att LOU är ett sätt att uppnå prispress, LOV ett sätt att uppnå konkurrens och LOL ett sätt att uppnå kontinuitet. LOL har inneburit att etableringsrätten varit vikt för professionen, vilket främjat kontinuiteten mellan patient och läkare.
Vi vidhåller att det fortsatt finns ett stort värde i att ha ett system som entusiasmerar och möjliggör för läkare att etablera sig i småskaliga driftsformer över landet – i storstad och i glesbygd. Detta för att säkerställa att alla Sveriges invånare kan få tillgång till en välfungerande öppenvård inom de specialiteter
som kräver kontinuitet – särskilt de discipliner som är viktiga för många kroniskt sjuka.
Vi är på det klara med att sy­stemet med den nationella taxan måste moderniseras och integreras i det totala sjukvårdssystemet så att det kan utvärderas i ett helhetsperspektiv. Men vad tillför LOVE här?
Ett av utredningens förslag är att vårdgivare som önskar bedriva vårdverksamhet i LOVE behöver ett tillstånd och ska registreras i ett särskilt register. Förslaget är att detta handläggs av tillsynsmyndighet (Socialstyrelsen) som ska bedöma om det finns adekvat kompetens och använda registret för att följa utvecklingen av den vård som etableras.
Så långt har vi inga invändningar.

För att vårdgivaren sedan ska kunna etablera sig ska vårdgivaren, som kan vara fysisk eller juridisk person, ansöka om godkännande i det landsting där verksamheten ska bedrivas. Landstingen ställer krav och villkor som ska uppfyllas. Nu ser vi problemen torna upp sig.
Förvisso skriver utredaren: »Om inte särskilda omständigheter föreligger ska landstinget godkänna att etablering kan ske och etableringsavtal ska då upprättas.«
Landsting har dock rätt att neka en etablering om den kommer att motverka eller försvåra upprätthållandet av en effektiv vårdstruktur. Här krävs definitivt tydligare spelregler för i vilka undantagsfall som landsting ska kunna neka etablering. Den föreslagna skrivningen ger i våra ögon landstingen vetorätt att avslå etableringsansökan.
Glädjande är att utredningen förordar att landstingsanställda ska kunna arbeta deltid i öppenvårdsverksamhet även om den inte är landstingsägd. Delade tjänster är en av grunderna i vår egen politik. Utredningen löper dock inte linan ut. Den utesluter inte att det finns skäl för landsting att hindra anställda verka i annans verksamhet.
Utredarens ambitioner har varit vällovliga, men tyvärr har förslagen inte nått ända fram. Frågan är således: Vem älskar LOVE?
Vi älskar LOVE om den leder till en utveckling – inte avveckling – av den nationella taxan. Med rättvisa för invånarna, kostnadskontroll för beställaren och inspiration för vårdprofessionen att etablera och driva nya och innovativa verksamheter över hela landet.