Liksom en del deckare på TV tillhör bristen på vårdplatser numera de välkända följetongerna varje sommar. Det ihållande och stora underskottet på vårdplatser blir särskilt problematiskt på många platser i samband med semesterneddragningar. Det gäller inte minst på landets akutsjukhus.
En tydlig skillnad mot föregående år finns dock; det blir bara värre, i betydelsen allt färre vårdplatser.
För att vända denna trend krävs ett nytänkande, nämligen att komplettera vårdgarantin med en vårdplatsgaranti.
Läkarförbundets förslag har troligen bidragit till den myckna medierapporteringen i ämnet under sommaren; en rapportering som skedde på nyhetssidor, men också på ledarplatser och debattsidor. Huvudsakligen handlade det om den permanenta bristen på vårdplatser.
Både riksmedia och regionala/lokala dito uppmärksammade att Sverige ligger på jumboplats bland OECD:s länder med 2,1 vårdplatser per tusen invånare, att till exempel jämföra med Tysklands 5,7 platser.
Det framkommer att bristen på vårdplatser innebär förhöjda risker med bland annat sämre tillgänglighet och patientsäkerhet, men också försämringar när det gäller att använda sjukvårdens personal och begränsade resurser på bästa sätt.
Utvecklingen med färre vårdplatser kan delvis förklaras med den medicinska utvecklingen som gjort sjukvården effektivare med exempelvis nya behandlingsmetoder, dagkirurgi samt en utbyggd primärvård. Men vi i Sverige kan knappast slå oss för bröstet med att ensamma ha haft den utvecklingen, som somliga tycks resonera.
Förklaringen måste delvis vara en annan. För många vårdplatser har tagits bort!