Efter regeringsbildningen förra veckan skickade Läkarförbundet en skrivelse till Göran Hägglund. Här gratulerade vi honom till fortsatt förtroende som socialminister och framförde vår förhoppning om ett givande samarbete. Vi delgav också våra egna ståndpunkter i förhållande till alliansens formulerade hälso- och sjukvårdspolitik.
Regeringens framgång med vårdval i primärvården visar på potentialen i att med vårdens professioner gemensamt finna utgångspunkter. Det är nödvändigt att fortsätta driva arbetet för mer vård för de pengar som satsas. Läkar­professionen bör ha en stark roll i den processen.
Läkarförbundet delar alliansens uppfattning att förbättringar i vården till de mest sjuka äldre måste prioriteras. Det är bra att primärvårdens äldreuppdrag ska utredas och att staten ska finansiera utveckling av ersättningssystemet för de mest sjuka äldre.
Den nationella samordnaren för hemsjukvård bör ges ett tilläggsuppdrag så att intresserade kommuner kan pröva tjänster som kommunöverläkare, ­läkare som ska samordna läkarinsatserna inom den kommunala äldrevården.
I dag saknas var fjärde allmänläkare. Det råder också stor brist på geriatriker och psykiatrer. Riskerna för att äldre och de mest sjuka trängs undan av patienter med lättare vårdbehov måste analyseras. Förbundet är kritiskt till att det saknas förslag som åtgärdar bristen på läkare inom de för äldrevården mest strategiska specialiteterna.

Vårdgarantin behöver följas upp och analyseras. Ett skäl är att bedöma om det finns undanträngningseffekter, där mer komplicerade och vårdkrävande patienter getts lägre prioritet än vad som varit medicinskt motiverat. Att utforma en särskild vårdgaranti för äldrevård och kroniskt sjuka kan vara ett alternativ till en ytterligare skärpning av den generella garantin.
Tillräckliga resurser för att kunna ge patienterna god vård är den viktigaste faktorn som avgör hur läkare upplever sin arbetsmiljö. Dagens brist på vårdplatser som innebär att patienter måste placeras i korridorer och sköljrum är ett allvarligt problem för patienterna. Det är också ett arbetsmiljöproblem för sjukhusläkare. Utvecklingen mot ett minskat antal vårdplatser har nåtts vägs ände.
Hälso- och sjukvården bör utvecklas mot ett mer nationellt system som ger samma innehåll i vården oavsett bostadsort, kön eller etnicitet. I alliansens program finns förslag i den riktningen – men dessa är otillräckliga.
Den behandlingsförmånsnämnd som förbundet lämnat förslag till bör ingå i direktiven till utredningen om en samlad patienträttighetslag. Här bör också ingå att analysera hur en ändrad fördelning av ansvar mellan stat och landsting kan stärka en mer jämlik vård.
Den öppna specialistsjukvården utanför sjukhusen har en betydande utvecklingspotential. Genom en reformering av reglerna för etablering och en mångfald av driftsformer i den specialiserade öppenvården kan hälso- och sjukvårdssystemet som helhet vitaliseras, inte minst vården av äldre med omfattande och sammansatta sjukdomar.

Att den oberoende granskningsmyndighet som omnämndes i den förra regeringsförklaringen nu ska etableras är bra. Viktigt är att den nya myndigheten ges en stark professionell förankring. Det skulle innebära att de jämförelser som presenteras om hälso- och sjukvårdens effektivitet, resultat och kvalitet vilar på säkra vetenskapliga grunder.
Att regeringen tagit fram nationella strategier för rätt läkemedelsanvändning och för IT inom hälso- och sjukvården är steg i rätt riktning, men förbundet väntar fortfarande på att staten ska ta de krafttag som är nödvändiga för att snabbt driva utvecklingen framåt. Den problematik som ligger i den höga graden av självstyre i landstingen åskådliggörs tydligt inom IT- och läkemedelsområdet.
IT-satsningar som kan förbättra inrapportering till kvalitetsregister med mera kan med säkerhet bidra till att den kliniska forskningen utvecklas. I ett bredare perspektiv är detta dock en obetydlig pusselbit i det som avgör förutsättningarna för den kliniska forskningen.
Läkarförbundet är därför frågande inför att IT-satsningar är det enda område som nämns i alliansens förslag omkring hur den kliniska forskningen ska utvecklas.
Det finns många viktiga frågor att arbeta med i riktning mot målet: en högkvalitativ, jämlik vård för hela befolkningen.
Vi ser fram mot utvecklande samtal!