Det nya sjukförsäkringssystemet har inte hittat sina former. Det finns exempel på patienter som har drabbats på ett oacceptabelt sätt. Bland annat handlar det om att de inte hinner rehabiliteras i den takt systemet med fasta tidsgränser förutsätter för återgång i arbetslivet. Ett system med fasta tidsgränser kräver möjligheter att göra undantag, men det går inte att förutse alla de situationer som kommer att uppstå och där undantag från fasta tidsgränser måste kunna göras. En webbenkät gjord av Läkarförbundet visar att majoriteten läkare anser att reglerna saknar nödvändig flexibilitet och inte tar tillräcklig individuell hänsyn.
Exempelvis räknas all sjukskrivning i dag som heldag. I ett system där även deltidssjukskrivning räknas som hel dag, tickar dagarna snabbt mot den bortre parentesen.
Läkarförbundet anser att det snarast borde införas en förändring som ger mer flexibla möjligheter till successiv upptrappning av arbetsförmågan, för senare full återgång till arbetslivet. Sjukpenning kan utges i fjärdedelar, men i praktiken stöds inte detta av systemet. Det här måste gå att åtgärda. I situationer då patienten är motiverad att kompensera för sina funktionshinder för att återgå i sitt vanliga arbete och rehabiliteringen är aktiv, bör det inte ses som ett problem att sjukskrivningen drar ut på tiden. Företagshälsovårdens roll och möjligheter är viktiga i sammanhanget.
Läkarförbundet har många gånger påpekat att det svåröverblickbara sjukförsäkringssystemet troligen får återverkningar även på läkarintygen. Det som efterfrågas av Försäkringskassan blir otydligt. En annan förklaring är att vi ser på sjukskrivning utifrån olika perspektiv. Läkare ser på sjukskrivningen utifrån ett sjukvårdsperspektiv medan Försäkringskassan vill ha in underlag för att ta beslut i ett ersättningsärende. Det är naturligtvis inte acceptabelt att patienter kommer i kläm.
Självklart är också att intygen ska hålla hög kvalitet. Men de förväntningar som finns på kvaliteten i läkarintygen måste motsvaras av förutsättningar för att utföra arbetet. Det är en fråga för arbetsgivarna. Vi menar att hanteringen av intygen borde kunna förenklas.
Vi vill ha förenklade intyg i »självklara« ärenden för att kunna ägna mer tid åt de svårare ärendena. Intygen måste utformas så att de motsvarar Försäkringskassans behov, men samtidigt uppfattas som adekvata av läkare. Vi måste också arbeta vidare med att förbättra kommunikationsvägarna med Försäkringskassan.
Den bortre parentesen efter två och ett halvt års sjukskrivning måste ses över. Många som måste lämna sjukförsäkringen för att de har förbrukat dagarna har sammansatta sjukdomsdiagnoser. En del av dem kan knappast delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Dagens regler med möjlighet till undantag i vissa situationer är för fyrkantiga. Regeringen har förvisso aviserat att begreppet »oskäligt« ska införas. Det innebär att en person ska kunna vara kvar i sjukförsäkringen om det anses oskäligt att behöva lämna försäkringen. Förändringen är välkommen, men ett redan svåröverblickbart system blir än mer otydligt.
Avgörande är om tillämpningen av begreppet oskäligt blir snävt tolkat av Försäkringskassan. Risken blir i så fall att de som av medicinska skäl bör vara berättigade till sjukpenning inte får det.
Läkarförbundet har tidigare efterfrågat tydligare och enklare regler som inte lämnar så stort utrymme för godtyckliga bedömningar. Dessa osäkra bedömningsgrunder riskerar att kvarstå. Vad som behövs är en större flexibilitet som tar nödvändig hänsyn till enskilda patienter.