För examinerade läkare är väntetiden till AT i genomsnitt nio månader. Det framkommer i årets AT-rankning genomförd av Sveriges yngre läkares förening, Sylf.
Läkarkandidater vittnar om att utbildningskvaliteten blir lidande när fler studenter delar på utbildningstillfällena ute på klinikerna. Oaktat dessa brister har utbildningsminister Jan Björklund nyligen meddelat att läkarutbildningen ska utökas.
Någon planering för hur alla underläkare med visstidsanställningar före och efter AT ska stimuleras mot specialistkompetens finns inte. Det finns inte heller någon plan för hur de svenskar som läser till läkare utomlands ska lockas att fortsätta sin karriär i Sverige.
En plan för hur våra kollegor från tredje land ska få legitimation eller specialistbevis snabbare saknas också.
Ovanstående illustrerar hur tiden fram till specialistkompetens förlängs av kortsiktighet samt strukturella och organisatoriska tillkortakommanden. Hälso- och sjukvården vidmakthåller på det här sättet specialistläkarbristen. Därmed nekas anställda en bättre arbetsmiljö och patienter optimal vård.
Utöver AT och egentliga vikariat kan läkare anställas på allmänna visstidsanställningar och provanställningar. Det senare är dock mycket ovanligt inom hälso- och sjukvården.
Behoven av AT och egentliga vikariat, där läkaren utför ett arbete som annars skulle ha gjorts av anställd kollega, är enkla att förstå. Vad som är svårare att begripa är den omfattande användningen av allmänna visstidsanställningar och av vikariat som ständigt förnyas.

Används dessa för att det finns behov av tillfälliga inhopp av läkare? Är det inte snarare så att dessa tillfälliga anställningar kommit att användas slentrianmässigt för att vi och våra arbetsgivare är vana att läkare initialt ska anställas för viss tid?
Användningen av visstidsanställningar väcker många funderingar.
Det verkar oklart för både arbetstagare och arbetsgivare vad dessa tjänster syftar till. Handlar det om ett tillfälligt arbete eller är det egentligen en ST-ekvivalent anställning? Arbetsgivare lockar i dag till sig underläkare genom att lova att en ST väntar trots att så inte är fallet.
Enskilda chefer kontaktar facket och är frustrerade för att de inte får erbjuda sina underläkare eller »gråblockare« ST och tillsvidareanställning. Problemet verkar ligga på en högre nivå än på den enskilda verksamheten.
Är läkaren okänd för arbetsgivaren är det rimligt med en prövoperiod där arbetstagare och arbetsgivare får lära känna varandra. Men varför inte tillsvidareanställa läkare som är kända och har gott rykte och där syftet är att läkaren ska bli specialistkompetent?
Det utbredda problemet med visstidsanställningar som ständigt förlängs riskerar att tränga bort tanken om rätt person på rätt plats. Tjänster ska utlysas. Den som är lämpligast ska få tjänsten. Ofta, men inte alltid, sammanfaller detta med den individ som jobbat länge på en klinik.
Det kan vara moraliskt svårt att välja någon annan än den som redan är på arbetsplatsen, trots att personen inte vore det självklara förstahandsvalet vid en öppen tillsättning.

Sedan målbeskrivningen för ST ändrades är det svårare att få den kompetensutveckling som krävs under ST i samband med en visstidsanställning.
För trots att »vikariat under ST-liknande form« med handledning och eventuell tid för egna studier erbjuds är det svårt för arbetstagaren att få sidotjänstgöring, kurser och tid för kvalitets- och vetenskapligt arbete. När vederbörande sedan får en ST är det krångligt att få in allt på slutet. Risken är att tiden till specialistkompetens förlängs.
För att förbättra arbetsmiljön, och inte minst komma till rätta med specialistläkarbristen, måste våra arbetsgivare och huvudmän planera bättre och se över sina system.
Läkare vet inte hur kommande schemaperiod ser ut, när de ska gå jour och om det finns tillräckligt med underläkare för att täcka primärjourslinjen. Det kan inte vara någon nyhet att behovet av läkarkompetens i morgon oftast är detsamma som i går.
Det är hög tid att både arbetsgivare och arbetstagare börjar ifrågasätta de slentrianmässigt använda visstidsanställningarna inom hälso- och sjukvården.