Förra veckan hölls Läkarförbundets fullmäktigemöte, 141 delegater diskuterade och fattade beslut under två dagar. Det hade inkommit 39 motioner med förslag på aktiviteter och ny politik.
Fullmäktige antog flera av förslagen, vilket innebär att förbundet under nästa år exempelvis ska arbeta med en policy för att värna läkares integritet i de nya sociala medierna och följa upp och utvärdera läkares fortbildning.
För fjärde året i rad motionerade en enskild medlem om att fullmäktige skulle upphäva det beslut som togs 1991 om att utesluta de två läkarna i den så kallade styckmordsrättegången. Fullmäktige avslog även i år förslaget. Enligt våra stadgarär det inte möjligt att ta tillbaka fattade beslut. Det är heller inte rimligt att ändra våra stadgar så att det blir möjligt. Vad som är möjligt är att fatta ett nytt beslut om exempelvis återinträde i förbundet, men det förutsätter att de själva ansöker om det. Så har inte skett.
Uteslutningen ur Läkarförbundet betyder inte att vare sig centralstyrelsen eller fullmäktige tagit ställning i skuldfrågan. Det betyder heller inte att vi tagit ställning i frågan om huruvida fullmäktige fattade rätt beslut den gången. Läkarna uteslöts ur förbundet för att deras läkarlegitimationer drogs in av Socialstyrelsen. Är man inte läkare eller medicinstudent kan man inte vara medlem i Läkarförbundet.

I domskälen efter rättegången angavs att läkarna styckat kroppen och därmed begått griftefridsbrott. De frikändes däremot från misstankarna om mord. Händelserna innan, under och efter rättegången var föremål för en exempellös mediebevakning. Det ledde till en social stigmatisering, och vi förstår alla att deras börda varit tung att bära under dessa år.
Sedan domen föll har flera personer engagerat sig för läkarna, inte minst sedan journalisten Per Lindebergs bok »Döden är en man« kom ut 1999. Hans slutsats är att läkarna blivit utsatta för ett justitiemord. Förslag om en sanningskommission har väckts från flera håll.
Det är inte Läkarförbundets sak att ta ställning i den frågan heller. Vi måste utgå från att det juridiska systemet i Sverige fungerar.
Personligen anser jag att alla bör ha rätt till en rättvis prövning och möjlighet till återupprättelse. Humaniteten kräver likaså att ingen bör dömas till livstidsstraff för redan preskriberade brott. Att läkarna dessutom fick löpa ett offentligt gatlopp i medierna under lång tid och det lidande detta gav upphov till är svårt att ens föreställa sig vidden av. Saliga äro de som förlåta.