Ändringarna i Arbetstidslagen (ATL), som träder i kraft den 1januari 2007, kommer att få förödande konsekvenser i form av nedmontering av sjukvården i glesbygd. Idag finns på många ställen i landets glesbygd en jour-/beredskapsverksamhet samt, främst i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten, även akutvårdsavdelningar anslutna till vård-/hälsocentraler. Denna organisation motiveras av långa avstånd till sjukhus och ett rättvisekrav där glesbygdsborna i största möjliga mån skall ha en rimlig tillgång till akut vård på samma sätt som människor i mer tätbefolkade områden.
De jourlinjer som sköter beredskapen i glesbygd består av maximalt 7–10 läkare, oftast betydligt färre, tex 3–5 läkare. ATL i sin tänkta utformning innebär bland annat en regel om 11 timmars sammanhängande dygnsvila. Detta innebär att läkaren vid en kortvarig störning på kvällen eller natten tvingas att vara ledig nästkommande dag – man kan således inte ha schemalagd mottagning dagen därpå.
ATL kommer att innebära svårigheter på flera olika plan:
För patienterna innebär det längre väntetid till läkarbesök. Att vikariebesätta denna typ av ledighet är omöjligt på en liten vårdcentral.
Jourpassen på helger blir så korta att det inte går att få dit vikarier; vikarier är på många ställen redan idag en nödvändighet för att upprätthålla en jourlinje.
Om den egna arbetsplatsens läkare skall dela på jourbördan enligt nya ATL innebär det att man sannolikt får gå jourdygn varannan helg eller ännu oftare.
På många ställen i glesbygden har man från rekryteringssynpunkt infört olika system för sammanhållen ledighet, exempelvis Strömsundsmodellen där man arbetar två veckor och är ledig den tredje veckan. Denna arbetsmodell har visat sig framgångsrik och resulterat i anställning av flera fasta läkare de senaste åren. Förutsättningarna för sammanhållet uttag av jourkompensation försvinner.
Ytterligare en aspekt på rekrytering är möjligheten till att över huvud taget få vikarier. De vikarier vi nu anställer, som ofta återkommer regelbundet, torde inte vara intresserade av att arbeta i en modell där man tvingas till ledighet vissa dagar de veckor man arbetar vid en vårdcentral men där man i övrigt inte har någon förankring.
Man tappar dessutom ett viktigt incitament till att en del läkare söker sig till glesbygd – nämligen att där finns akutplatser, dvs det finns en sammanhållen öppen- och slutenvård.
I landstingen pågår just nu förtegna konsekvensanalyser. Indikationer finns att flera landsting funderar på att lägga ner jour- och beredskapslinjer i glesbygden eller slå samman till större områden. Detta innebär ytterligare försämrad vårdservice för glesbygdsbon med ännu längre avstånd till kompetent vård. Dessutom slås förutsättningarna undan för att med acceptabel medicinsk säkerhet kunna driva akutvårdsplatser i glesbygd om inte jourhavande läkare finns till hands inom rimlig tid.
Akutvårdsplatserna i glesbygd utgör en effektiv och förhållandevis billig vårdform med ett brett spektrum av bland annat akutmedicin, invärtesmedicin, infektionssjukdomar, geriatrik, äldrepsykiatri, rehabilitering, terminalvård och hospiceverksamhet. Akutvårdsplatserna innebär ett högkompetent omhändertagande och vård på nära håll, en service som alltid varit mycket uppskattad av både patienter och anhöriga.
Avvecklar man jour/beredskap så läggs akutplatserna ner, och vi får ytterligare en centralisering av sjukvårdsresurserna till städerna.
Svensk förening för glesbygdsmedicin vill med denna artikel varna för konsekvenserna av den nya Arbetstidslagen om den genomförs i enlighet med den ursprungliga utformningen – konsekvenser som hotar hela hälso- och sjukvården i glesbygd genom svårartade rekryteringsproblem, nedlagd jour och beredskap och nedlagda akutplatser. Vid den sjätte nationella konferensen i glesbygdsmedicin i Strömsund i maj 2006 var mötet enigt både vad gäller oron för en försämrad sjukvård, som man dess utom känner att man inte kan försvara, och om att vi ser stora personliga arbetsmiljöförsämringar med förslaget.
Vården i glesbygd bygger idag på en väl fungerande primärvård, på sina håll även med slutenvårdsplatser. En hörnsten i verksamheten är jour/beredskap, på vilket övriga delar vilar tungt. Insatsen är fundamental för människors rätt till en likvärdig sjukvård, men inte särskilt belastande för dem som utför den.
Vi ser det som angeläget att Läkarförbundet uppfattar genomförandet av ATL i glesbygd som ett problem. Avsikten är att landstingen och lokala läkarföreningar skall sluta lokala avtal om eventuella avsteg. Vi anser att centrala förhandlingar bör ske för att glesbygdens problematik skall uppmärksammas på ett rättvist sätt. Är Läkarförbundet redo att ta strid i denna fråga på ett sätt som löser även glesbygdens problem på ett pragmatiskt sätt eller står vi som valt att utföra vår medicinska gärning i glesbygd ensamma i denna fråga?
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Svensk förening för glesbygdsmedicin genom
Anders Ehnberg
ordförande;distriktsläkare, Strömsunds hälsocentral
anders.ehnberg@jll.se
