I juni 1998 åkte jag till europeiska perinatalmedicinska kongressen i Zagreb, Kroatien. Kongressen leddes av Asim Kurjak, professor i gynekologi, en kraftfull, medelålders man som utstrålade självförtroende och handlingskraft, en av världens främsta inom obstetriskt ultraljud. Här hemma i Östersund har obstetriker och barnmorskor länge samarbetat med det också internationellt framstående Nasjonalt Senter for Fostermedisin i Trondheim (Sturla Eik-Nes, Harm-Gerd Blaas m fl), ett samarbete som resulterat i en mycket hög klass på obstetriskt ultraljud i Jämtland.

Allt detta far genom mitt huvud när jag läser dagens (16/9) British Medical Journal som innehåller en artikel av Sir Iain Chalmers [1]. Chalmers, känd som initiativtagare till The Cochrane Collaboration och The Cochrane Library, berättar att han i slutet av 1980-talet färdigställde en systematisk sammanfattning av smärtlindring vid förlossning. Han upptäckte då att en artikel i en jugoslavisk tidskrift från 1974 i avgörande delar var ett plagiat av en engelsk artikel från 1971. Det visade sig att den ene artikelförfattaren, JM Beazley, inte alls kände till artikeln som han stod som författare till. Den andre, Asim Kurjak, erkände att han skrivit arbetet ensam utan Beazleys kännedom, men han besvarade inte anklagelserna om plagiering. Redaktören för den jugoslaviska tidskriften betraktade det hela som en ungdomssynd som man borde förlåta. Men WHO, som kontaktades av Chalmers, suspenderade Kurjak i ett år från att vara chef för ett WHO collaborating centre och drog in hans anslag från WHO.
Kurjaks internationella karriär fortsatte emellertid. Han blev ordförande för det europeiska perinatalmedicinska sällskapet (som ordnade kongressen jag besökte) och för motsvarande världsomfattande sällskap – tills han begick ett misstag: han förödmjukade en kollega.

Reta aldrig en kollega! Harm-Gerd Blaas disputerade i Trondheim 1999 och gav ett exemplar av avhandlingen till Kurjak vid en kongress i Turkiet. När Blaas 2001 vid en kongress i Barcelona föreläste om sina unika bilder av embryonal utveckling [2] kritiserades han på ett nedlåtande sätt av moderatorn, som var Kurjak. Åter i Trondheim började Blaas studera Kurjaks skrifter, inklusive korrekturen till en omfattande lärobok i perinatalmedicin där Kurjak skrivit kapitlet före Blaas’ kapitel. Blaas upptäckte att Kurjak klippt hela texten från sex artiklar av Blaas, bl a från hans doktorsavhandling. Tre bilder som skulle föreställa 7–9 veckor gamla embryon var troligen förminskade bilder av äldre embryon.

Kurjak föll på eget grepp. »Hadde ikke Kurjak provosert meg i Barcelona, ville jeg antagelig ikke ha finlest hans og Kupesic s bokkapittel«, konstaterar Harm-Gerd Blaas [3]. Nu reagerade bokförlag och forskarsamhället. Läroboken drogs in och ersattes med en upplaga utan Kurjaks kapitel. Kurjak och medförfattaren Sanja Kupesic utestängdes på tre år från medlemskap i ISUOG (International Society of Ultrasound in Obstetrics and Gynecology), som han varit med om att grunda, och båda förklarades inte välkomna på nästa ultraljudskongress [3].
Jim Neilson, brittisk professor i gynekologi, har nu granskat Kurjaks »ungdomssynd« (fuskartikeln från 1974) och funnit att utöver det plagiat som Chalmers upptäckte för drygt 15 år sedan plagierade Kurjak ännu en artikel och förfalskade också data, dvs han plagierade texten men ändrade på tabellerna [1].

Söker man idag på Google för Asim Kurjak kommer som nr 1 upp en biografi från ‹www.ob-ultrasound.net› som prisar Kurjak; han har publicerat över 20 böcker och över 300 vetenskapliga skrifter och är den mest citerade forskaren i Kroatien. Ett litet, nyligen fritt land får plågas av att dess främste forskare avslöjas som fuskare; en europeisk motsvarighet till Hwang Woo-Suk i Sydkorea! Chalmers betonar att det finns utmärkt medicinsk forskning och utmärkta medicinska tidskrifter i Kroatien.

I European Association of Perinatal Medicine (EAPM) är Kurjak hedersmedlem ‹www.europerinatal.com›. Kommer man att utesluta denne hedersmedlem? Enligt PubMed har Kurjak publicerat 243 tidskriftsartiklar, varav 29 efter 2002, året då han avslöjades för andra gången. Flertalet av dessa 29 artiklar handlar om tredimensionellt obstetriskt ultraljud. Tittar man i Science Citation Index finner man att Kurjaks mest citerade artikel från 2000-talet är från 2001 och har citerats 38 gånger; sju av citaten är från 2006 och tio från 2005. Fuskarnas skrifter fortsätter att citeras efter det att fusket avslöjats [4], rimligtvis därför att de som citerar inte har uppmärksammat att forskaren fällts för fusk.
År 2002 hade Kurjaks skrifter citerats 2 600 gånger [5]. Hur mycket av hans publikationer är bluff? Har patienter skadats av hans bedrägeri?

Hur kan man förebygga fusk? Chalmers nämner »naming and shaming« (namnge och skäm ut). Roig [6] instämmer, men rekommenderar också undervisning i etiskt skrivande. BMJs chefredaktör Fiona Godlee håller med båda två [7]. Som framgår av titeln på Chalmers’ artikel rekommenderar han tidskriftsredaktionerna systematiska översikter som ett medel att spåra plagiat.
Kära svenska obstetriker och barnmorskor: Grunda inte ert kliniska handlande, undervisning eller forskning på litteratur skriven av Asim Kurjak eller Sanja Kupesic. Skäm ut dem!