Stig Bengmark beskrev i Läkartidningen sina personliga erfarenheter av akutmottagningseländet och hävdade att kortare väntetider och bättre service skulle bli följden av att akutvården i varje län centraliserades och fick ett rejält pengatillskott [1].

I en kommentar till hans inlägg vidimerade jag akutmottagningseländet, men ville påstå att detta i huvudsak är ett storsjukhusfenomen och att service och väntetider är bättre vid mindre akutmottagningar med bättre bemanning per sökande patient, varför en centralisering i sig knappast löser problemen [2]. Man kan ju med rätt stort fog hävda att problemen finns på de akutmottagningar som redan idag förvuxit sig efter diverse akutvårdsrationaliseringar.

Nu ger sig professor emeritus Sven Dahlgren in i debatten och hävdar att centraliseringen av akutverksamhet måste fortsätta därför att man kan spara pengar och kanske också höja kvaliteten på läkarnas arbete [3]. Han hänvisar till en utredning från 1999 som jag inte läst.
Även om Stig Bengmark och jag har olika synpunkter på behovet av centralisering förefaller vi ense om att extrema väntetider och dålig service för akutsökande utan livshotande sjukdomar sannolikt bara kan lösas med ett ökat engagemang från sjukhusledningar, verksamhetschefer och inblandade läkare samt med bättre resurser.
Hur Sven Dahlgren ser på denna centrala fråga framgår inte av hans inlägg; han förmedlar endast den gamla utredningens beräkning att länsdelssjukhusens jourkostnad belöper sig på minst 12miljoner kronor per år.
Och kanske är det någonstans i denna siffras närhet som skillnaden mellan god vård efter rimlig väntan och akutmottagningseländet ligger. I förhållande till mycket annat som vi hittar på för våra skattepengar tycker jag att det är en ganska anspråkslös summa.

För övrigt är det ganska intressant, dock inget bevis, att mitt eget landsting i Jönköpings län, som behållit samtliga tre kompletta akutmottagningar i länet trots alla modetrender om centralisering, har en av de mest stabila och positiva ekonomierna av landets landsting. Medan tex Västmanlands läns landsting, som strukit tre av fyra akutsjukhus och centraliserat hela klabbet till Västerås, inte precis kan skryta med detsamma.
Från landstingsekonomisk synpunkt finns det uppenbarligen viktigare åtgärder än centralisering av akutmottagningar.

Dessutom, den här debatten handlar om den akuta vården av vardagssjukdomarna, inte minst hos alla våra gamla. Detta är den absoluta majoriteten av akutmottagningarnas patienter, och att ge dem en god och human behandling inom rimlig tid kräver inte PET-kameror eller superspecialister i handkirurgi och hematologi.
Att högspecialiserad akutsjukvård bör utföras på ett mindre antal sjukhus kan vi vara helt överens om, men den akuta vardagssjukvården kan med fördel förläggas så nära befolkningen som möjligt.