Det fattas pengar inom den offentliga sektorn i allmänhet, och sjukvården i synnerhet. Detta har givetvis ett flertal förklaringar, såsom minskad budget i besparingssyfte, det ökande antalet äldre multisjuka patienter, ökade läkemedelskostnader, ökad administration, datorisering med kostnader för både mjuk- och hårdvara samt IT-sektioner, och mycket annat.
Sjukvårdens budget bygger, som i så många andra företag, på ett inflöde av reella pengar, i form av skattepengar, liksom ett utflöde av reella pengar till löner, hyror, mediciner, instrument. Dessutom finns ofta en internbudget, där en klinik eller enhet fakturerar en annan för exempelvis utförande av laboratorieanalyser och röntgenundersökningar liksom transport av sängar och byte av glödlampor. Några reella pengar byter dock aldrig ägare vid denna form av interndebitering. Däremot har interndebiteringen under senare år blivit bokförd, redovisad och diskuterad i allt större detalj med syftet att synliggöra kostnader.
Jag vill fästa uppmärksamheten på en faktor som, genom att minska produktiviteten, kan tänkas bidra till den försämrade ekonomin inom sjukvården, nämligen det hela tiden ökande antalet möten. På en klinik skall olika personalkategorier sitta i ett flertal olika typer av möten, exempelvis enhetsmöten, sektionsmöten, avdelningsmöten, driftsmöten, klinikmöten, fackliga möten mm, mm. Givetvis behövs möten för information och diskussion, planering, och förhoppningsvis beslut, för att få verksamheten att fungera effektivt. Jag träffar dock få medarbetare som inte anser att mötena blivit både för många och för långa. Kolleger, även i yngre medelåldern, kan inte känna igen att så var fallet då de började sin gärning.
Basen i sjukvården är diagnostik, vård och behandling av patienter. Därför innebär den tid som förloras på onödigt frekventa och långa möten ett bortfall i produktivitet, resulterande i exempelvis ökande vårdköer och därmed ökade kostnader för samhället.
Jag föreslår ytterligare ett steg för synliggörande av kostnader inom sjukvården, nämligen synliggörande av kostnader för möten, via en »Meet-o-meter« eller mötesmätare. Hur fungerar då en Meet-o-meter? Basen är en registerings- enhet kopplad till en nätverksansluten dator med en väl synlig LCD-skärm. Flertalet anställda inom sjukvården har idag endera identitets- eller passagekort eller en kod.
Tanken är att då ett möte börjar registreras först vilken typ av möte är. Varje mötesdeltagare registrerar sig då han/ hon kommer in i rummet genom att dra sitt kort eller knappa in sin kod (eller sitt personnummer) i registreringsenheten. I dataenheten finns alla potentiella mötesdeltagares timlön (brutto) registrerad. Då fler än tex tre (av integritetsskäl) mötesdeltagare registrerat sig börjar den sammanlagda kostnaden för mötet att visas på LCD-skärmen. Kostnaden uppdateras varje minut.
Då mötet är slut drar deltagarna åter sitt kort, och då samtliga lämnat rummet avstannar kostnadsregistreringen. Via ett lokalt nätverk överförs möteskostnaden till klinikens ekonomienhet. På ekonomienheten kan statistik föras (och redovisas) över kostnaden för olika typer av möten per månad, kvartal eller år, liksom klinikens totala kostnad för möten per år. Jämförelser kan göras med tidigare års resultat på motsvarande sätt som man idag jämför klinikers kostnader för olika laboratorieanalyser eller röntgenundersökningar mellan olika månader och år.
Låt oss ta ett litet räkneexempel. Enligt Statistiska Centralbyrån är månadslönen i landstingskommunal sektor i medeltal 48000 kr för läkare, 23000 kr för sjuksköterskor och 19000 kr för undersköterskor/sjukvårdsbiträden. Detta ger en timlön brutto (månadslön plus sociala avgifter dividerat med 160) på 420 kr för läkare, 201 kr för sjuksköterskor, och 165 kr för undersköterskor.
Ett inte alltför unikt möte på en klinik kan exempelvis bestå av 5 överläkare, 8 under-/specialistläkare och 5 sjuksköterskor, och vara i två timmar. Kostnaden per minut blir då 120 kr och den totala kostnaden cirka 14000 kr. Hålls mötet var fjortonde dag blir årskostnaden cirka 168000 kr. Vad den sammanlagda årskostnaden för alla typer av möten blir på en klinik, än mindre på ett sjukhus av Sahlgrenskas storlek, har jag inte vågat mig på att försöka beräkna.
Jag föreställer mig att en Meet-o-meter som tickar med 120 kr per minut, och 7000 kr per timme, kan ha en begränsande effekt på förekomsten och längden av inlägg och diskussioner av lägre relevans, och därigenom på ett mötes totala längd. Ser alla mötesdeltagare på LCD-skärmen att man diskuterat en fråga av lägre relevans till en kostnad av exempelvis 1200 kr kanske någon, i bästa fall den som tog upp frågan eller den som leder mötet, förkortar eller avslutar diskussionen. Samtidigt fås en positiv effekt på mötets effektivitet och beslutskraft.
Man utvärderar och diskuterar idag ofta om ett läkemedel eller en behandlingsmetod är »kostnadseffektiv« och har »samhällsekonomisk nytta«. Via information om kostnader för möten på en klinik eller ett sjukhus kan förhoppningsvis personer insatta i denna typ av beräkningar med dessa mål för ögonen utvärdera vilken typ, frekvens och längd av möten som är optimal. Målet i slutänden är att optimera användandet av våra skattepengar.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
