Ökningen i förekomsten av fetma orsakas av sociala, ekonomiska och miljömässiga samhällsförändringar som sker i allt snabbare takt: Ett ökat utbud av energitäta och näringsfattiga livsmedel och söta drycker, fallande matpriser, automatiseringen av arbetslivet samt fler och attraktivare stillasittande fritidsaktiviteter i kombination med en farligare utemiljö.
Barn och ungdomar är de första att ta till sig dessa förändringar, och det är också i denna grupp som viktökningen sker snabbast [1]. Fetma och relaterade kroniska sjukdomar är också två till tre gånger vanligare bland grupper med låg utbildning och inkomst i Sverige [2] och övriga Europa, och inget land har hittills lyckats vända utvecklingen.

Varken hälso- och sjukvården eller skolan kan ensamma lösa problemet. Kirurgisk behandling av fetma, vilket är en effektiv men inte helt ofarlig behandlingsmetod vid svår fetma, måste ses som ett komplement till effektiva förebyggande insatser.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) slog i sin kunskapsöversikt över förebyggande åtgärder mot fetma fast att förebyggande är möjligt, i alla fall hos barn, men att det är svårt att uppnå bestående livsstilsförändringar enbart med skolbaserade åtgärder. Hemmiljö, fritid och resten av samhället måste också inkluderas i det förebyggande arbetet [3].
Trots problemet att utvärdera sådana omfattande samhällsinterventioner är man internationellt överens om att en tvärsektoriell flernivåansats behövs. Detta understryks i WHOs globala strategi för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet [4] samt i den deklaration kallad »Charter on counteracting obesity« som antogs av Europaregionens alla regeringsföreträdare i november 2006.

I ett underlag till handlingsplan som regeringen beställde av Statens folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket i slutet av 2003 – och det var bråttom – presenterade vi våren 2005 totalt 79 förslag på insatser inom 13 politikområden [5]. Underlaget kompletterades i september 2005 med en kostnadsberäkning och ett finansieringsförslag, där samhällskostnaderna för fetma och fetmarelaterade sjukdomar hade preciserats till 16 miljarder kronor per år [6].
Förslagen bygger på en social-ekologisk modell som förespråkas av forskare världen över i kampen mot fetma och kroniska sjukdomar [7]. Aktörerna finns i kommuner, landsting, staten och på EU-nivå, samt inom frivilligorganisationer och den kommersiella sektorn.
I underlaget föreslås användning av hälsokommunikation, reglering och lagstiftning samt ekonomiska styrmedel. Genom att kombinera olika styrmedel har stora vinningar åstadkommits på folkhälsoområdet, såsom minskad rökning och alkoholanvändning, antal dödade och skadade i trafiken och på arbetsplatser. Därtill har sociala normer förändrats.
Diskussionen om lagstiftning och ekonomiska styrmedel för att minska fetman har dock bara börjat [8]. Enligt beräkningar från WHO är sjukdomsbördan inom Europaregionen till följd av ohälsosamma matvanor och fysisk inaktivitet av minst samma omfattning som den orsakad av rökning eller hög alkoholkonsumtion [9]. Förebyggande åtgärder mot fetma bör därför vara av samma kaliber och omfattning, inte minst för att minska social ojämlikhet i hälsa, vilket är ett överordnat mål inom folkhälsopolitiken. Detta kommer att kräva politisk vilja och mod.

Underlaget till handlingsplan skickades i juni 2005 på en remissrunda till fler än 100 instanser. Gensvaret var överväldigande positivt. Den breda ansatsen i underlaget uppskattades av kommuner och landsting, även om man var bekymrad över kostnaderna för de förebyggande insatserna. Värdefulla synpunkter och önskemål om att bidra till en positiv utveckling fördes fram, inte minst från högskolor och universitet.
Från livsmedelsindustri och -handel håller man med om problemets allvar men motsätter sig starkt utökad reglering och användning av ekonomiska styrmedel. I stället förespråkas förbättrad konsumentinformation och egenåtgärdsprogram.
Livsmedelsföretagen avslutar sitt remissvar med: »Vi menar dock att kunskap, intresse, matglädje, ändrade beteenden med fysisk aktivitet är avgörande för att på sikt vända överviktutvecklingen. Knappast några förbud eller skatter.«
Matproducenterna argumenterar därmed mot den samlade vetenskapliga kunskapen som visar att rena informationskampanjer inte har effekt på övervikten i befolkningen [3]. Hälsoinformation når bäst dem som minst behöver det, nämligen de välutbildade.
Ett mycket vanligt inlägg från kommersiellt håll är att det inte finns några onyttiga livsmedel, utan att varje livsmedel har sitt tillfälle. Därför finns enligt detta synsätt heller ingen anledning att vidta åtgärder mot specifika produkter.
Detta står i strid med vetenskapliga fakta som klart utpekar överkonsumtion av tex glass, godis, sockersötade drycker och chips som bidragande orsaker till fetma [10]. Fett och socker utgör i dag cirka hälften av energiintaget i den svenska kosten, och detta behöver minskas, inte minst bland barn [11].

Barns kroppsvikt är starkt kopplad till föräldrarnas utbildningsnivå och därmed till föräldrarnas egen kroppsvikt. För att åstadkomma en normal viktutveckling hos barn – ett av målen i underlaget till handlingsplan – måste insatserna underlätta för både barn och föräldrar att göra hälsosamma val.
Detta kan ske genom att tex att rensa miljöer där barn ofta vistas från godis, läsk och glass och stoppa marknadsföringen av energitäta och näringsfattiga produkter.
I juli 2006 antogs en nordisk handlingsplan för goda matvanor och fysisk aktivitet [12], där regeringarna uttalade en klar vilja att begränsa marknadsföringen av ohälsosamma livsmedel till barn. Nästan 70 procent av den vuxna befolkningen i Sverige är positiva till ökad reglering av reklam för mat och drycker riktad till barn.

Punktskatter på läsk och godis, som man har i både Danmark och Norge, är ytterligare en kostnadseffektiv åtgärd med störst effekt på dem som konsumerar mest. En annan viktig insats är att få ned priset på frukt och grönsaker, vilket kan åstadkommas genom en reform av EUs jordbrukspolitik, som för närvarande fördyrar frukt och grönsaker onödigt, med negativa effekter på konsumtion och folkhälsa.
Det finns mycket att göra för den nya regeringen i denna fråga. Vi hoppas att underlaget till handlingsplan samt det pågående utvecklingsarbetet inom Världshälsoorganisationen och EU kan tjäna som en rik inspirationskälla för alla aktörer att ta nya krafttag i denna viktiga folkhälsofråga.



Från livsmedelsindustri och -handel håller man med om fetmaproblemets allvar men motsätter sig starkt utökad reglering och användning av ekonomiska styrmedel.