Den massmediala debatten om de apatiska barnen, påeldad av journalistik av anklagande snarare än undersökande slag, har givit främlingsfientligheten en ordentlig skjuts. Frågan om simulering är en kärnpunkt, för vilken Hessles och Ahmadis tvetydiga formuleringar haft en betydande roll.
Ett exempel. I SOU 2006:49, där »teorier« om apatitillståndens orsaker behandlas på sidorna 24-7 och 93-9, ges det klart största sidutrymmet åt »Manipulation och misshandel«. Hessle och Ahmadi refererar högtidligt andras famösa spekulationer om att föräldrarna förgiftat barnen, och beskriver sin egen åsikt att »barnen är aktörer medvetna om sina intressen … långtifrån passiva offer … fullt kapabla att göra aktiva val för att maximera sina chanser«.
I sitt undanglidande svar här uppvisar de återigen grundläggande kunskapsbrister om trauma, skillnaden mellan avsiktligt och omedvetet beteende samt att självskadande beteenden kan vara »smittsamma«, omedvetet inlärda och kulturspecifika [1-4].