Tillvaratagandet av vävnad från avlidna för transplantation är i USA en miljardindustri. Man räknar med att över en miljon vävnadstransplantationer sker årligen. De vävnader som är aktuella är bla hud, ben, senor med benfästen, muskler med benfästen och fascia. Man förädlar preparaten efter individuella önskemål från berörda kirurger och utvecklar även hybridprodukter, där human vävnad utgör en av komponenterna. Sådana produkter kan patenteras, liksom metoder som utvecklats för rengöring/sterilisering av donerad vävnad.
Verksamheten kring hornhinnor intar en särställning med en egen organisation som omfattar drygt 90 ögonbanker, samtliga icke-vinstdrivande och samordnade i Eye Bank Association of America. Övriga vävnader omhändertas både i vinstdrivande och i icke-vinstdrivande organisationer. De flesta är ackrediterade medlemmar i American Association of Tissue Banks, men inte alla. Ryggkirurgi, idrottskirurgi, plastikkirurgi, oralkirurgi och brännskadevård är exempel på områden inom kirurgin där transplantaten används [1].

Donatorn och dennes närstående förefaller vara de enda som inte drar ekonomisk nytta av vävnadsverksamheten, där mycket stora belopp omsätts varje år. De ekonomiska fördelarna kan locka mindre nogräknade personer att engagera sig i vävnadsindustrin. Så tycks vara fallet med Michael Mastromarino, en fd tandläkare (oralkirurg), som grundade företaget Biomedical Tissue Services (BMT) i Fort Lee, New Jersey. På företaget arbetade man med att tillvarata vävnad från avlidna människor och sälja preparaten till företag, som utvecklade vävnaden vidare till produkter av olika slag och som sedan i sin tur sålde dessa till sjukhus för användning som transplantat.

Michael Mastromarino har tillsammans med tre medarbetare och i samarbete med några begravningsentreprenörer tillskansat sig vävnad från avlidna utan giltigt samtycke och med felaktiga/ogiltiga dödsattester, oftast så att vävnadsdonatorn framstått som yngre än i verkligheten. Även dödsorsaken ändrades, liksom uppgifter om vården då dödsfallet inträffade. Förhållandena kring tillvaratagandet av vävnad beskrevs inte korrekt. Man arbetade diskret, utan insyn från ordinarie personal, och gömde undan använt material, ibland inuti de avlidnas kroppar. Kroppens konfiguration återställdes hjälpligt med plaströr då de stora rörbenen avlägsnats. Tillvaratagen vävnad såldes vidare till fem olika företag, som i sin tur vidareutvecklade och distribuerade preparaten till sjukhus.

Food and Drug Administration (FDA) gjorde en oannonserad inspektion på BMT i oktober 2005, upptäckte grava missförhållanden och ålade företaget att omedelbart upphöra med sin vävnadsverksamhet i ett brev den 31 januari 2006 [2]. Samtidigt inleddes en omfattande kartläggning av verksamheten. Utredningen ledde under hösten 2006 till att åtal väcktes mot Michael Mastromarino, hans tre medarbetare och sju begravningsentreprenörer. Man har också försökt identifiera de över 1000 avlidna som man tror har berörts; några kända namn har offentliggjorts. Anhöriga har varit upprörda över vad som framkommit, och även patienter som tagit emot transplantat från BMT har oroats, eftersom kontrollen av vävnaden varit bristfällig, tex med avseende på risken för virussmitta.
FDA har handlagt andra liknande ärenden, där hanteringen av human vävnad för transplantation uppvisat allvarliga brister.

Det inträffade understryker vikten av noggrann organisation och kontroll av vävnadsverksamheten. I Sverige finns alla möjligheter att organisera ett tillvaratagande av mänsklig vävnad för transplantation och annat medicinskt ändamål för att täcka de inhemska behoven, som är betydligt mycket mindre (även i proportion till folkmängden) än de behov man anser sig ha i USA. Det målet kan nås, möjligen med undantag för hjärtklaffar (homograft) från barndonatorer. Det finns all anledning att beakta de goda möjligheter som finns till kontroll av smittrisk etc, liksom till ett upprätthållande av hög kvalitet på tillvaratagen vävnad.
Genom att man köper vävnad från utlandet förloras i någon mån insyn och kontroll, liksom kunskapen om exakt hur vävnaden har tagits till vara och under vilka omständigheter. Kostnaderna för att få tillgång till transplantat tenderar också att bli betydligt högre.

Utländska aktörer har visat ett intresse för att etablera sig på den svenska marknaden. En bättre lösning vore att äntligen prioritera vävnadsverksamheten och göra en satsning på några nyckelorganisationer i landet, framför allt de rättsmedicinska avdelningarna och de större bårhusen, dit resurser bör allokeras för att ge »öronmärkt« personal kompetens och vidareutbildning för att kunna tillvarata vävnad med hög kvalitet under välkontrollerade förhållanden och under värdiga former så att mottagarna av transplantaten får de allra bästa förutsättningarna för ett gott slutresultat.
En centralisering av verksamheten ger ett bättre resursutnyttjande, en stabilare verksamhet och tryggar en hög kvalitet i donationsprocessen. Fortlöpande verksamhetsutveckling blir då möjlig liksom även forskningsarbete rörande mänsklig vävnad.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.



Foto:Scanpix
Fiffel i vävnadsbranschen. En åklagare visar upp en röntgenbild av ett bäcken, som visar hur de stora rörbenen ersatts av plaströr. Det inträffande understryker vikten av noggrann organisation och kontroll av vävnadsverksamheten, anser Kristina Söderlind Rutberg.