I Läkartidningen 13/2007 (sidan 1062) undrar Rickard Eitrem om riskerna med att sticka i tatueringar – särskilt i samband med lumbalpunktioner. I likhet med honom har jag inte hittat något som kan kallas evidens i ämnet, som naturligtvis också är aktuellt vid anläggande av epidural eller intradural blockad, t ex på förlossningsavdelningar.
En del kollegor avstår helt från att sticka ifall patienten är tatuerad i området, men eftersom evidens saknas känns detta väl drakoniskt.
Min egen erfarenhet är att det oftast går att sticka bredvid tatueringen, varvid man bokstavligt talat går förbi problemet.
I fall då detta inte än möjligt brukar jag lägga infiltrationsanestesi i (under)- huden genom tatueringen, varefter en liten hudincision görs. Detta får huden att glipa isär så att det egentliga insticket i realiteten görs »bredvid« pigmentet i tatueringen – inte genom det. (Rent filosofiskt kan anföras att subkutis kan innehålla pigmentspår efter infiltrationen, men i avsaknad av evidens åt något håll använder jag tills vidare det sunda förnuftet.)
Naturligtvis informeras patienten om tillvägagångssättet, inklusive att det kommer att bli ett litet ärr i tatueringen, och får ge sitt samtycke före proceduren.