Antalet äldre i samhället beräknas stadigt öka de närmaste decennierna, och därmed blir det också allt fler med många olika läkemedel. Detta medför tilltagande risker för läkemedelsbiverkningar av många olika skäl. Med stigande ålder ökar andelen kroppsfett, medan mängden kroppsvatten minskar och receptorsystemen förändras. Sammantaget ger detta en ökad risk för oönskade effekter av många läkemedel. Fettlösliga läkemedel får en relativt större volym att fördela sig i, vilket medför att de under en längre tid finns kvar i kroppen. Leverns storlek och blodflöde minskar med stigande ålder, och en del av de enzymer som metaboliserar läkemedel får en lägre kapacitet. Detta fördröjer elimineringen av fettlösliga läkemedel, som först måste omvandlas till vattenlösliga metaboliter innan de kan utsöndras via njurarna.

Vid 80 års ålder har njurarna kvar halva sin förmåga att filtrera blodet. Njurarnas fysiologiska åldrande kan också påskyndas av sjukdom. Detta medför en alltmer försämrad förmåga att utsöndra vattenlösliga läkemedel och metaboliter från fettlösliga läkemedel, vilket ger ökad koncentration av läkemedel och/ eller aktiva metaboliter.
Kroppens förmåga att eliminera läkemedel beskrivs med hjälp av begreppet clearance, som är ett flödesmått (ml/minut). Clearance är en summa av leverns metabola kapacitet att eliminera läkemedel (leverclearance) och njurarnas förmåga att utsöndra läkemedel (njur-clearance). Med stigande ålder reduceras clearance och därmed den faktiska halveringstiden. För att hos den äldre människan reducera risken för ackumulering av läkemedel, bör doseringsintervallen förlängas och dygnsdoserna reduceras. För läkemedel som huvudsakligen utsöndras oförändrade, bör dosreducering ske i relation till den sänkta njurfunktionen.
Kreatininclearance är ett mått som tar hänsyn till den ökade ålderns reducering av njurfunktionen. Tillförlitligheten är mycket högre än för S-kreatinin, men i de fall då njurfunktionen är mycket låg är även detta mått osäkert. I de allra flesta fall blir beräkningen av kreatininclearance utifrån kön, ålder, vikt och S-kreatinin den viktigaste upplysningen om aktuell njurfunktion. Denna beräkning bör ha stor betydelse för substansval och läkemedelsdosering för den äldre människan.

Vad vi i sjukvården ofta saknar är uppgifter om vilken dosering som är lämplig vid åldersrelaterad nedsättning av clearance. Det beror ofta på att det saknas nödvändiga läkemedelsstudier inom detta område. För att vi inte i fortsättningen ska belasta äldre med för höga dygnsdoser, måste terapirekommendationerna differentieras efter ålder med hänsyn till främst sänkt clearance. Läkemedel som är godkända att användas av barn har en differentierad dosering i relation till åldern, vilket skänker stor trygghet.

Vi begär därför att myndigheter som EMEA och Läkemedelsverket kräver in uppgifter om doseringsintervall för äldre från läkemedelsföretagen. Att vara gammal är inte att vara vuxen ur ett doseringsperspektiv! För flertalet läkemedel behöver vi tydliga riktlinjer om dosering även vid nedsatt njurfunktion. Därmed kommer vi att kunna erbjuda våra gamla patienter en tryggare läkemedelsbehandling än vad vi kan göra idag.