Utifrån ett europeiskt perspektiv [1] har donationsfrekvensen för organ varit relativt låg i Sverige. Sjukvården står inför utmaningen att komma tillrätta med den tilltagande organbristen genom att öka donationsfrekvensen. Idag väntar nästan 600 personer på organ i Sverige.
Rekommendationerna, som tagits fram i samarbete med professionen, syftar till att minimera de hinder för organdonation i intensivvården som identifierats i en omfattande studie av anestesiologer och neurokirurger [2]. Bakgrunden till rekommendationerna är det tillägg i Transplantationslagen (1995:831) som gjordes 2005. Lagen lägger fast att det på varje sjukhus där donationsingrepp får utföras ska finnas tillgång till donationsansvarig läkare och sjuksköterska. Liknande krav ställs även i Europarådets rekommendationer om rollen som donationsansvarig [3].
Arbetet med donation ställer höga krav på flera olika enheter inom sjukvården. Studier har visat att bemötandet av och dialogen med den avlidnes närstående är betydelsefulla för beslutet om donation [2]. Blir det aktuellt med en donation är tre faktorer avgörande för närstående: vilka kunskaper de närstående har om donation och transplantation, kännedom om den avlidnes inställning till donation samt hur man blir omhändertagen på sjukhuset [4].

Rekommendationerna syftar bl a till att garantera att donatorn och dennes närstående ska bli omhändertagna på bästa möjliga sätt vid donationstillfället. Det kräver att man inom sjukvården har både kunskap, intresse och en fungerande organisation. Att det är flera enheter inblandade vid en donation och det faktum att donationer är en förhållandevis sällsynt händelse på ett sjukhus gör behovet av en fungerande organisation med väl utarbetade rutiner mycket stort. Rekommendationerna svarar på detta sätt mot önskemål från professionen, där tydliga riktlinjer för donationsarbetet och en uttalad roll för den donationsansvariga efterfrågas [5].
Avsikten är att rekommendationerna ska förändra synen på donationsarbetet inom svensk sjukvård genom att verksamheten blir en del av den reguljära sjukvården, inte något som styrs av lokala eller tillfälliga omständigheter.
Rekommendationerna består av tre delar:
struktur – för hur donationsarbetet ska ske vid det enskilda sjukhuset, samt hur samarbetet inom landet ska utvecklas från lokal till nationell nivå
uppdraget – vad det innebär att vara donationsansvarig
kompetenskrav – vad som krävs för att bli donationsansvarig.

Vikten av struktur kan inte nog betonas då donationsarbetet utgörs av avancerad vård, samtidigt som den personliga kontakten med den avlidnes närstående ofta är avgörande. Hur det dagliga arbetet ska utformas lämnar Donationsrådet i stor utsträckning fritt till den kunniga personal som finns inom både sjukvården och dess ledning.
Många känner ett stort engagemang för att utveckla denna verksamhet, och vi ser därför fram emot att utlysningar av tjänsterna som donationsansvarig läkare och sjuksköterska i landstingen ska ge ett tydligt mandat till dessa personer och därmed ge donationsarbetet ytterligare legitimitet och stimulans. Tjänsterna kommer beroende på behov att få olika omfattning, men i regel kommer donationsansvaret att utgöra en del av en tjänst.

Sjukhusets ledning får ansvaret att utse de donationsansvariga. Motivet är att betona den sjukhusövergripande uppgiften som donationsansvaret innebär. De donationsansvarigas mandat innebär att arbeta med sjukhusets samtliga intensivvårdsavdelningar, akutmottagningar och med andra avdelningar i förekommande fall. På de orter där vävnadsinrättningar finns ska donationsansvariga också medverka till att vävnadsdonatorer identifieras.

Uppdraget som donationsansvarig är omfattande. Det innefattar att vara drivande för en struktur och en organisation för hela donationsarbetet. Det innebär också att aktivt medverka till att rutiner skapas och till att samtliga donatorer inom det egna sjukhuset identifieras och utreds. En förutsättning för att donationsverksamheten ska utvecklas och förbättras är ett nära samarbete med transplantationsklinikerna. Samtidigt är det för att säkerställa förtroendet för sjukvården viktigt att ansvaret för donation och transplantation är åtskilt och att det vilar på olika personer inom sjukvården.
Ett förbättrat arbete med donation gynnar alla dem som står på väntelistan för ett nytt organ. Det har även en positiv inverkan på landstingens ekonomi då kostnader för t ex dialysvård kontinuerligt stiger, vilket kan sänkas genom transplantationer [6]. Vi räknar med att landstingen ska tillföra mer resurser till donationsverksamheten så att arbetet med att främja tillgången på organ och vävnader ska kunna genomföras i enlighet med rekommendationerna. En förstärkning av donationsverksamheten bör leda till att Sverige förbättrar donationsfrekvensen. Donationsrådet avser att noggrant följa upp utvecklingen inom området.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.



Foto:IBL
En förstärkning av donationsverksamheten bör leda till att Sverige förbättrar donationsfrekvensen, hoppas företrädare för Donationsrådet.