Mellan åren 1993 och 2006 har antalet körkort som återkallats på grund av sjukdom eller för att man inte lämnat in begärt läkarintyg ökat från cirka 2000 till 6000 per år. Vägverket bedömer ändå att det är alldeles för få. Läkares anmälningar enligt Körkortslagen var 2044 år 2006, och det finns stora regionala skillnader.
Med tanke på att det i landet finns cirka 5,8 miljoner körkortshavare, varav nästan 1,2 miljoner är äldre än 64 år, borde antalet medicinskt olämpliga förare vara högre – inte minst i perspektivet att den årliga incidensen av sjukdomar med tydlig relevans i trafiken kan räknas till flera 10000-tal.
Den årliga strokeincidensen ligger på 30000 fall, och varje år nydiagnostiseras 25000 personer med demens. Ett stort antal drabbas av sjukdomar som ger synnedsättning, insjuknar i allvarlig hjärt–kärlsjukdom eller diagnostiseras med alkoholism, sömnapné eller allvarlig psykisk sjukdom.

Vad gäller om läkares anmälningsskyldighet? Läkarna vid Vägverkets trafikmedicinska råd har vid Läkaresällskapets riksstämma i år träffat en stor mängd kolleger, och det är tydligt att det fortfarande råder oklarheter om vad som gäller i detta avseende.
Alla läkare är enligt 10 kap 2 § i Körkortslagen skyldiga att anmäla till länsstyrelsen om man vid undersökning upptäcker att en person av medicinska skäl är uppenbart olämplig att ha körkort. Som »uppenbart olämplig« räknas den som inte uppfyller de medicinska kraven i VVFS 1996:200. Fortfarande har läkarna en möjlighet att avstå från anmälan, men bara om man bedömer att patienten kommer att åtlyda ett muntligt utfärdat körförbud som läkaren ger.

Inget av detta är nytt! Det har diskuterats att ta bort »brasklappen«, men bestämmelsen är i stort oförändrad sedan 1970-talet. Den är lag och tillkommen efter riksdagsbeslut, och i detta beslut har man vägt konfidentialiteten mellan läkaren och patienten mot samhällets behov av att se till att bilförare som är farliga inte fortsätter att köra.
Antalet anmälningar per 100000 körkortshavare för hela landet var år 2006 bara 35. Det är också stora skillnader i antalet anmälningar – från 80 per 100000 körkortshavare i Dalarnas län till 0 i Uppsala och Blekinge län (Figur 1). Vad som kan ligga bakom så stora skillnader är okänt, men det avspeglar knappast en genomtänkt och sakkunnig praxis.

Antalet muntliga körförbud är dåligt känt, eftersom dessa inte registreras någonstans. I en enkätundersökning från Umeå universitet [1] var det i ett stickprov av distriktsläkare tre gånger vanligare att ha gett muntligt körförbud än att ha anmält, medan det i en ännu inte publicerad studie av praxis bland läkare inom geriatrik och rehabilitering vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge [2] var tio gånger vanligare.

Enligt Vägverkets uppfattning är det muntliga körförbudet lämpligt att använda vid tillstånd där det finns en god chans att tillståndet kommer att gå tillbaka inom några månader. Att man som läkare åtar sig ett livslångt ansvar att hålla patienten under uppsikt för att vara säker på att förbudet inte bryts verkar inte rimligt, om inte sjukdomstillståndet är sådant att patienten blir sängliggande eller på annat sätt för resten av livet uppenbarligen inte alls kommer att kunna köra bil.
Vägverket har utrett hur systemet med läkares anmälningsskyldighet skulle kunna förbättras [3]. Många läkare brister i kunskap för att till exempel kunna avgöra när det i ett sjukdomsförlopp kan anses att patienten inte längre kan köra trafiksäkert.
Verket har därför föreslagit ett kompetensstöd i form av trafikmedicinska centrum och enheter. Sådana skulle finnas i hälso- och sjukvårdens organisation men finansieras genom ett extra skatteuttag med ungefär 30 kr per år via fordonsskatten. Detta skulle ge underlag för ett trafikmedicinskt centrum på varje universitetsort med läkarutbildning och en trafikmedicinsk enhet i varje län.

Vid riksstämman 2007 genomförde Vägverkets trafikmedicinska råd en enkel enkät om trafikmedicin bland läkare som besökte rådets monter. Av 277 som besvarade frågorna ombads de som var läkare att besvara ytterligare två frågor:
1. »Tycker du att du har tillräcklig kunskap för att avgöra när du har skyldighet att göra en anmälan enligt Körkortslagen om medicinsk olämplighet att inneha körkort?«
2. »Skulle du i fråga om din bedömning av ovanstående tycka det vore lättare om du hade möjlighet att remittera till en specialiserad enhet inom vården (Trafikmedicinskt centrum eller enhet)?«

Av 207 läkare ansåg 156 (75 procent) att man inte hade tillräckliga kunskaper för att avgöra när man skulle anmäla. Av 209 kolleger svarade 198 (95 procent) ja på den andra frågan om trafikmedicinska centrum och enheter.

Vägverkets förslag i utredningen om läkares anmälningsskyldighet ligger i dag som en del av en större utredning om körkortsfrågor [4] som ska redovisas oktober 2008. För den läkare som är angelägen om att trafikmedicinska centrum och enheter verkligen blir av kan det finnas skäl att bidra till opinionen kring dessa frågor och till exempel kontakta »sin politiker« i Trafikutskottet.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Figur 1.