Peter Arner vill säkert väl. Han vill stötta en utsatt kollega i en svår situation. Inget fel i det. Men på vilken grund skall jag, en allmänläkarkollega i Halmstad, agera inom en landsomfattande manifestation för denna kollega? Jag känner henne inte, jag vet inte vad hon gjort eller inte gjort. Peter Arner agerar enligt min mening förhastat och känslomässigt. Han kommer att tänka på Ingemar Bergman. Själv kommer jag att tänka på Jesus Alcalá. När den senare häktades stod hela kultur-Sverige på kö för att betyga honom sitt stöd och intyga hans oskuld. Hur många är dom idag?

Peter Arner vet mycket som inte vi andra vet. Han skriver att den aktuella kollegan ”blev polishämtad under de mest förnedrande omständigheter och berövades sin frihet för att hon gjort sin vanliga läkargärning”. Låt oss ha lite is i magen innan vi uttalar oss så tvärsäkert. Tingsrätten har faktiskt fattat ett beslut där den aktuella kollegan häktas på sannolika skäl misstänkt för dråp vilket kan ge upp till 10 års fängelse. Sannolika skäl är den starkare misstankegraden. Rörande hämtningen på arbetsplatsen har vi fått presenterat flera bilder. Vad jag förstår KAN det mycket väl vara så att mer förnedrande omständigheter förekommit i detta land.

Jag föreställer mig att jag lever i ett rättssamhälle. Visst kan människor häktas på felaktiga grunder och senare inte ens bli åtalade eller frikända i en rättegång. Men jag föreställer mig att om en svensk tingsrätt häktar en läkare på sannolika skäl för ett grovt brott så har de någon grund för detta. Jag kan inte som kollega à priori utgå från att alla kollegor som misstänks för allvarliga brott är oskyldiga, rent principiellt, bara för att de är mina kollegor. Jag har lite högre tankar om jurister än att de häktar en kollega för att hon bara ”gjort sin vanliga läkargärning”.

Läkarkåren bör inte vara så känslig att vi drabbas av kollektiv panik så fort något sådant här händer. Nu bör poliser och åklagare få utreda detta i lugn och ro och den normala processen få ha sin gång. Har vi tilltro till vårt rättsväsende eller vill vi att rättvisa skall skipas genom högljudda protester och offentliga slagsmål mellan ett gäng läkare och ett gäng jurister?

Själv avvaktar jag utan att ställa upp i Peter Arners landsomfattande manifestation. Jag vet helst enkelt för lite i sakfrågan. Jag kan känna med kollegan i hennes svåra situation, men jag har faktiskt inte en möjlighet att utifrån det jag läst i media veta något i skuldfrågan. Att på rent känslomässiga grunder ta ställning för hennes oskuld finner jag oklokt.