Efter 7 sorger & 8 bedrövelser ska vi få använda tvång i öppenvården av psykospatienter med bristande insikt, dålig behandlingsmedverkan och förhöjd risk för att fara illa själva och skada andra.
Psykiatrisamordnarens rapport var det som slutligen fick saken att tippa över. Men den lag som ska börja gälla 1/9 i år motsvarar inte beställningen från psykiatrin. Vi kan meddela patienterna föreskrifter att hålla kontakt med öppenvården, ta läkemedel och avstå från rusmedel. Struntar de i dessa föreskrifter kan vi inte göra någonting, annat än vänta på att de blir akut sjuka igen. Och om de inte vill hålla kontakt med oss finns det dåliga förutsättningar att observera att detta sker. Vi kan ingripa först när patienten är vårdintygsmässig. Och det kan vi med nuvarande lag också.
Dessutom medför den nya lagen en försämring genom att långtidspermissionerna försvinner. Dessa motsvarar just »öppenvård med särskilda villkor« och mandat att ingripa om det inte fungerar. Problemet med långtidspermissionerna var att de var för kortvariga för patienter med kroniska psykossjukdomar. Så massmedierna kan luta sig tillbaka – också i framtiden kommer det att finnas vansinnesdåd att skriva om.
Jag trodde i min enfald att den nuvarande regeringen skulle vara mer sakorienterad och mindre antipsykiatrisk än den förra. Det hela verkar så pass konstigt att jag får en obehaglig känsla av att ha missat något när jag läst lagen innantill – kanske har jag blivit dement. Är det så beklagar jag att jag missuppfattat det hela och ber om ursäkt. Annars finns det bara en sak för regeringen att göra. Stoppa lagförslaget i tuggen, och utred sedan varför också detta gick snett.
