Socialstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd om läkarnas specialiseringstjänstgöring [1] som förväntas beslutas i slutet av juni 2008, har nyligen remissbehandlats av bl a specialistföreningarna.
Vi välkomnar initiativet till den normering och den skärpning av kraven på ST-utbildningen och handledningen som kommer till uttryck i författningsförslaget. Förutom krav på ST-läkarens specifika medicinska kompetens innehåller författningsförslaget även krav på kunskaper som i huvudsak är gemensamma för samtliga medicinska specialiteter. Dessa gemensamma kunskaper avser kommunikativ förmåga, ledarskap, medicinsk vetenskap och kvalitetsarbete.
Beträffande ST-handledarens kompetens föreskrivs enligt förslaget i 4 kap 4§ att »Handledaren ska ha specialistkompetens i den avsedda specialiteten samt ha genomgått handledarutbildning«. Detta krav följs av rådet att »Handledarutbildningen bör omfatta handledning, pedagogik, kommunikation och etik«.

I författningsförslaget finns med andra ord inte någon rekommendation att handledarutbildningen bör innehålla något moment som avser handledarens funktion när det gäller ST-läkarens obligatoriska »skriftliga individuella arbete enligt vetenskapliga principer«. Med tanke på att endast en liten andel av handledarna kan antas ha en formell vetenskaplig meritering [2] finner vi det märkligt att författningsförslaget inte innehåller ens en rekommendation om att något moment med vetenskaplig anknytning bör ingå i handledarutbildningen.
Idealt borde man förstås förvänta sig att ST-handledaren har kompetens inom samtliga de områden som vederbörande ska bedöma, och i ljuset av de högt satta målen i övriga delar av ST-utbildningen framstår det som orimligt att inte ens rekommendera att handledaren bör vara orienterad även inom detta område. Även en helt kort utbildning borde väsentligt kunna bidra till att klargöra för handledaren lämplig inriktning, omfattning och djup på det skriftliga vetenskapliga arbetet, och därigenom bidra till den eftersträvade normeringen av ST-utbildningen.

Vi har framfört dessa våra synpunkter till Socialstyrelsen och därvid fått besked med innebörden att ST-utbildningen inte ska jämställas med en formell forskarutbildning, att Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring (ST-rådet) motsatt sig ett krav på att handledaren ska ha formell forskarutbildning, men att Socialstyrelsen »inte utesluter« att handledarutbildningen kan innehålla även andra moment än de rekommenderade, dvs handledning, pedagogik, kommunikation och etik.

Dessa argument är relevanta i frågan varför ST-handledaren inte bör avkrävas en formell forskarutbildning, men förklarar inte varför man i författningsförslaget inte ens rekommenderar en kortare utbildning inom ett område som utan tvivel torde vara det som kommer att skapa mest osäkerhet hos flertalet handledare, inte minst hos den stora majoritet som själva saknar forskarutbildning. Såsom Savage och Pukk Härenstam befarar [3] finns en uppenbar risk att de nya målbeskrivningarna inte kommer att leda till några större förändringar om handledarna inte ges tydliga riktlinjer.

Det är därför angeläget att Socialstyrelsen ger en förklaring till varför författningsförslaget negativt särbehandlar vetenskaplig kompetens jämfört med övriga områden som handledarskap, pedagogik, kommunikation och etik. Ännu hellre ser vi naturligtvis att Socialstyrelsen meddelar att författningstexten kommer att justeras så att handledaren rekommenderas vara kompetent inom samtliga områden som denne har att bedöma.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.