AT-stämman år 2008 är avslutad, föreläsningar och verkstäder utvärderade, festen bortstädad. Ett nytt gäng läkare är på väg till sina första legitimerade jobb. En lärdom från AT-stämman verkar vara att många AT-läkare vill jobba som stafettläkare, åka utomlands eller letar efter alternativa karriärer för att sedan eventuellt starta sin specialiseringstjänstgöring (ST). Möjligen leder detta till färre specialister, alternativt att dagens läkare gör ST senare, vilket i förlängningen leder till ett större glapp mellan färdiga specialister och de stora pensionsavgångarna.
Ute i landet och i storstäderna har många AT-läkare en tung arbetsbelastning. Många arbetar mer än 100 procent, och de förväntas många gånger täcka extra jourpass. Under placeringen på distrikt tar en del AT-läkare lika många patienter som vårdcentralens ordinarie doktorer, om inte fler. Dessutom tillhör AT-läkarna ofta den minoritet på vårdcentralen som arbetar heltid, vilket leder till fler uppföljningar och fler provsvar, men sällan till mer administrativ tid. Sjukhustidens extrajourer ger naturligtvis ekonomiskt ett extra tillskott till den oftast skrala AT-lönen, men många känner också att de måste visa framfötterna för att erhålla goda omdömen som »ambitiös och framåt« och därmed öka sina chanser till vikariat och specialisttjänstgöring. För visst handlar framtida karriär om kontakter och goda omdömen.
På årets AT-stämma kunde vi konstatera att föreläsningen »Alternativa karriärvägar – guld och gröna skogar?« med läkarna Johanna Adami och Jon Tsai var en av de mest populära. Adami talade om sitt jobb inom läkemedels-/bioteknikindustrin och Jon Tsai om sina tidigare erfarenheter som managementkonsult. I en fullsatt föreläsningssal rapporterade föreläsarna att de upplevt mer drivna medarbetare, erhållit snabbare resultat, fått bättre återkoppling och i högre grad mött lyhörda arbetsgivare. De har känt sig mer betydelsefulla som ung kompetens och haft högre löner. Föreläsningen fick högt betyg av åhörarna.
Sedan fyra år tillbaka har AT-läkare möjlighet att förhandla sin lön individuellt. Trots detta har storstäderna, där tjänsterna är hett eftertraktade, tariff- löner baserade på lägstalön. I Stockholm förra året var lönen 23 000 kronor i månaden. Löneutvecklingen 2006– 2007 framgår av faktarutan.
Socialstyrelsen föreskriver att AT-tjänsten ska bestå av utbildning och läkar- arbete samt ge både yrkesmässig och personlig utveckling.
Trots detta är det stora skillnader över landet när det gäller schemalagd utbildning. Den interna utbildningen på respektive sjukhus och även bland klinikerna varierar stort från någon enstaka timme till en hel eftermiddag per vecka. Undervisning sker naturligtvis fortlöpande under det dagliga arbetet, men det hårt pressade arbetsschemat gör att den konstruktiva kritiken, som är nödvändig för den personliga utvecklingen, ofta uteblir. Detta trots att 50 procent av AT-lönen subventioneras av statliga FoUU-medel (forskning, utveckling och utbildning). Resterande hälft betalas av den klinik som AT-läkaren är placerad vid.
På vissa sjukhus har man valt att erbjuda en utbildningspott inom tjänstens ramar att disponera efter eget intresse. På andra sjukhus är utbildningsdelen märkbart liten. Alla arbetsgivare erbjuder exempelvis inte samtliga AT-läkare att gå på AT-stämman, som tar två arbetsdagar under ett arbetsår i anspråk. I Stockholm anordnar Läkemedelssakkunniga (Läksak) fyra kostnadsfria utbildningseftermiddagar per år för AT- läkare, men långt ifrån alla får delta med motiveringen att de inte kan avvaras från ordinarie verksamhet. Den hårt arbetande AT-läkaren skulle rätteligen kunna fråga sig vart alla FoUU-medel går.
AT-läkare utgör på många håll en betydelsefull del av akutverksamheten där de täcker majoriteten av jourlinjerna. Många vårdcentraler är också angelägna om att ha AT-läkare i tjänst, då man relativt billigt får hjälp att hantera primärvårdens höga patientflöde. Trots denna viktiga roll får många AT-läkare inte ut sin lagstadgade sommarsemester. Ofta krävs det att man verkligen står på sig, vågar säga ifrån till schemaläggare och överläkare och kräva några sommarveckor i följd. Nog känner sig många oumbärliga ibland – men åtskilliga blir besvikna när detta inte återgäldas med motsvarande rättigheter.
Kanske är AT-läkaren vårdens mest tacksamma och lättöverkörda. Med sina korta visiter på olika kliniker är t ex AT-läkaren inte med i utvecklingsarbetet av arbetsrutiner. AT-läkare har heller inte någonting att jämföra med och de flesta vill bara ta sig igenom sina 18 till 21 månader på smidigaste sätt, med goda omdömen och bra möjligheter i den fortsatta karriären.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Det var vi som fixade AT-stämman. Foto: Kerstin Hertzman
