En pappa som också är AT-läkare följer med sin ett och ett halvt år gamla dotter på efterkontroll efter bilateral otit på en öronklinik i Göteborg. Med stort förtroende för sjukvården går pappan med på att dottern ska öronmikroskoperas.
»Håll fast hennes armar!« säger sköterskan till pappan, som är beredd på ett snabbt övergående obehag när dottern får ligga ned på en brits. Men dottern är livrädd och undersökningen drar ut på tiden. Hon skriker och kämpar och tittar förtvivlat på pappan.
Till slut avbryter pappan undersökningen på humanitär indikation. Tycker att misstanken om otosalpingit är minimal, och dotterns talutveckling är det verkligen inget fel på. Öronläkaren medger att han fått en skymt av retningsfri trumhinna, och besöket är slut. Åker hem med en hulkande dotter som efter undersökningen får sjukhusskräck. När mamma och pappa – som båda jobbar i sjukvården – tar med flickan på besök till jobbet är denna tidigare helt harmoniska unga dam fullkomligt livrädd.
Bedrövad och skuldmedveten funderar pappan över sina goda erfarenheter från ett barnsjukhus i stan när det gäller patientbemötande. Han känner inte alls igen en så liberal användning av tvång. Kollegor han diskuterar med tycker att öronmikroskopi på en 1,5-åring är vansinne. Förstahandsval är tympanometri, därefter möjligen otoskopi om misstanke väckts. Vid ett trevligt och uppriktigt samtal med öronläkaren som utförde undersökningen får pappan bara argument för öronmikroskopins överlägsenhet gentemot otoskopi och tympanometri. Ingen egentlig förklaring ges till denna överanvändning av tvångsmetoder annat än att det är praxis på kliniken. Trots att han undersöker små barn dagligen saknar öronläkaren helt pediatrisk utbildning.
Som förälder till en mycket liten patient inser man vikten av en god konsultation liksom effekterna om den inte sköts rätt. Användningen av tvång inom barnsjukvården är något som ständigt måste debatteras. Är ett stort antal traumatiserade barn verkligen ett rimligt pris för att utesluta otosalpingit om en mycket liten klinisk misstanke föreligger? Jag anser att indikationen för varje litet ingrepp noggrant måste övervägas inför alla pediatriska undersökningar!
