Under våren har undertecknad haft en diskussion med ett försäkringsbolag (Länsförsäkringar Skåne) som initialt rörde ersättning för journalkopior på begäran från försäkringsbolaget angående patient som önskade teckna försäkring. Denna diskussion mynnade därefter ut i att försäkringsbolaget, med stöd av sin juridiska avdelning, hävdade att det, med patientens eller dennes målsmans godkännande om erhållande av journalkopior, hade rätt att en gång per år gratis erhålla dessa handlingar.

Detta föreföll felaktigt, men flera företrädare för försäkringsbolaget hävdade detta i skrift (»Vi kommer i fortsättningen att begära ut handlingar gratis antingen med hjälp av en specialutformad fullmakt som patienten/kunden har godkänt eller be patienten/kunden själv begära ut handlingar med stöd av 26 paragrafen PUL. I de fall Länsförsäkringar Skåne har fått ut gratis handlingar kommer vi ersätta patienten/kunden för de utgifter som kan uppkomma för dem om de behöver begära ut handlingar ytterligare gånger inom kalenderåret«).

Kontakt togs med Läkarförbundet, RegionSkåne och Datainspektionen, vilka alla enhälligt dementerade denna möjlighet och ansåg att lagen på intet sätt var tänkt att utnyttjas på detta vis.

Det är ju klart att en affärsdrivande verksamhet inte ska kunna felaktigt försöka utnyttja lagen för att minimera sina kostnader; även är det förvånande att juridisk expertis kan tolka lagen på detta sätt och därefter öppet föra denna åsikt vidare utan att förankra den med utlåtande från behörig instans, då olika professioners ord står mot varandra.

Lagen är tänkt som ett skydd för den enskilde individen att kunna få tillgång till personliga och lagrade uppgifter; ej att felaktigt utnyttjas kommersiellt.
Denna frågeställning vore intressant att få ytterligare belyst och diskuterad i Läkartidningen, gärna med kommentarer från företrädare för försäkringsbranschen, eftersom frågan har ett principiellt intresse, särskilt som det aktuella bolaget, med sin stora kund- och klientkrets och med tillgång till kvalificerad resursavdelning i form av juridisk kompetens, hävdat en åsikt grundad på en tolkning av allmän lag som inte kan bedömas som rimlig eller trolig.