Jag är distriktsläkare och blev våren 2008 kontaktad telefonledes av en journalist på SVTs »Uppdrag granskning«. Hon frågade om jag ville ställa upp på en bandad TV-intervju om en patient som jag haft kontakt med och som nu hade lämnat sitt ärende till henne.
Jag avböjde med hänvisning till tystnadsplikten som jag ansåg mig bunden av trots att patienten gett henne fullmakt. Hon ställde då fler frågor om varför jag inte ville vara med, och dum och oerfaren som jag var i kontakten med journalister svarade jag på dem. Jag vidhöll dock attt jag inte ville ställa upp på en intervju, varpå samtalet avslutades, och hon bad mig ringa om jag ändrade mig.
För några veckor sedan ringde hon igen och bad mig ompröva mitt beslut att inte delta. Jag stod fast vid att jag inte ville, och hon sa då att hon beklagade detta eftersom hon i så fall skulle vara tvungen att använda den inspelning som hon gjort i smyg av vårt första samtal. Jag blev tämligen upprörd över att hon agerat så och avslutade samtalet.
Hon har i dag meddelat mig att redaktionen beslutat att sända en del lösryckta citat från den smyginspelade bandupptagningen.
För vanligt folk tillhör det ju inte vanligt folkvett att spela in varandra i smyg, men tydligen gäller inte detta journalister. Jag har konsulterat Läkarförbundets jurist som beklagat mig men som inte anser att agerandet är brottsligt.
Mitt råd till kolleger måste alltså bli: När en journalist ringer er kan ni räkna med att det ni säger kommer bandas och publiceras. Så fort ni svarar har intervjun börjat oavsett vad som utlovas. Gör inte om mitt misstag.
