Snus räddar inte liv
– det gör bara rökstopp!

Tobaksrökningen fortsätter att minska i Norden, men fortfarande är knappt fyra miljoner personer i Norden fast i den dagliga rökning som ger dem sjukdom, lidande och ett förkortat liv – till stor kostnad för rökaren själv, arbetsgivaren och samhället. Acceptansen för att exponeras för andras rök minskar hela tiden, och ökningen av rökfria miljöer har snarast accelererat efter det framgångsrika införandet av rökfria arbetsplatser och serveringar i Norden.
Den globala tobaksindustrin inser att vägs ände är nära för den traditionella cigaretten, särskilt i västvärlden. För att behålla gamla kunder och få in nya i ett nikotinberoende kompletterar allt fler cigarettfabrikanter nu sin arsenal med diverse rökfria produkter, bl a av typ svenskt snus. Utvecklingen av snusprodukter för kvinnor och andra specifika målgrupper är tydlig.

I Sverige och Norge finns en särskild svensk variant av snus som inte är tillåten i de andra EU-länderna. Trots en allt intensivare produktutveckling och marknadsföring, och trots de rökfria miljöerna, har daglig snusning minskat bland svenska män från 22 procent 2004 till 19 procent 2007 och ökat något bland kvinnor, från 3 till 4 procent. I Norge har bruket av snus ökat kraftigt bland män de senaste åren, och 11 procent snusar dagligen jämfört med mindre än en procent av kvinnorna. I Finland snusar 2,5 procent av männen dagligen och lika många mindre ofta, medan cirka 0,1 procent av kvinnorna snusar. I Island snusar 7 procent av männen i åldern 18–34 år och mindre än 1 procent av kvinnorna, och hälften snusar dagligen. I Danmark snusar drygt 1 procent av vuxna danskar – och inte nödvändigtvis dagligen. En socioekonomisk snedfördelning liknande den vid rökning ses i flera nordiska länder, dvs lågutbildade snusar mest.

Kunskapen om vilka åtgärder som är effektiva för att minska rökningen är väl känd, men har hittills tillämpats i otillfredsställande grad och takt. En liten och röststark minoritet bland dem som arbetar med tobaksförebyggande åtgärder både hemma och utomlands tycks ha gett upp inför denna långsamma takt, och hävdar att snusning är ett mindre skadligt sätt att underhålla nikotinberoendet hos rökare som »inte kan eller vill sluta«.
Snusförespråkarna bygger sin argumentation delvis på en förmodan att det till största delen är snusningens förtjänst att tobaksrökning – och därmed förekomst av lungcancer och hjärt–kärlsjukdom – bland svenska män är låg i ett internationellt perspektiv. Harm reduction-debatten – att ersätta en tobaksprodukt med en annan – understöds inte oväntat av snusindustrin.

Myten om snusets starka positiva inverkan på svenska rökvanor motsägs av data från befolkningsenkäten »Hälsa på lika villkor«, genomförd av Statens folkhälsoinstitut i Sverige. Den visar att fyra av tio snusare faktiskt har börjat sitt tobaksbruk med snus och att nästan lika många fortsätter att röka dagligen eller ibland vid sidan av snusningen [1].
Högst 5 procent av svenska män uppskattas ha haft hjälp av snus i sitt rökslut. Bland kvinnor är proportionerna desamma. Fortfarande finns inga longitudinella data som visar i vilken grad snus haft betydelse för att sluta röka i det enskilda fallet.

Forskningen om snusets effekter på hälsan är mycket ofullständig. Folkhälsoinstitutet i Sverige gav 2005 ut rapporten »Hälsorisker med svenskt snus«. Den kom fram till att svenskt snus är cancerframkallande [2]. WHOs cancerforsk-ningsinstitut IARC har också bedömt snus vara cancerframkallande [3]. En samlad bedömning av kunskapsläget har också nyligen gjorts av en expertgrupp på EU-kommissionens uppdrag [4].
Tillsammans med senaste publicerade resultat av svensk forskning kan läget nu sammanfattas: Snusning ökar risken för reversibla och icke-reversibla munslemhinneförändringar, cancer i bukspottkörtel, matstrupe och magsäck, dödlig hjärtinfarkt, dödlig stroke och förhöjt blodtryck [2-8].
Det finns indikationer på att snusning dessutom ökar risken för diabetes och metabolt syndrom, förtidsbörd, reducerad födelsevikt och havandeskapsförgiftning [9-10].
Nikotinberoende och långvarigt nikotinintag i sig har ännu okända effekter på hälsan. I dag är var tredje svensk man och var femte kvinna dagligt beroende av nikotin. Vuxnas snusning ökar risken för att barn börjar snusa [9]. Ett ytterligare skäl för en mer restriktiv hållning i snusfrågan är ny kunskap om interaktion i hjärnans »belöningssystem« mellan nikotin och andra droger. Så är t ex ungdomar som snusar de som också alkoholberusar sig mest [11-12].

I stället för att främja snusanvändning vill vi fem chefer för Helsedirektoratet i Norge, Socialstyrelsen i Sverige, Folkhälsoinstitutet i Finland, Sundhedsstyrelsen i Danmark och Hälsodirektoratet i Island se en kraftfull ökning av insatserna i det förebyggande arbetet mot tobak. Där man på allvar investerat i detta arbete, t ex i Kanada och Australien, har man också fått utmärkta resultat – och därmed visat att snus inte är en förutsättning för att minska rökningen.
WHO har nyligen publicerat en strategi med effektiva åtgärder för att mins-ka tobaksskadorna [13]. De nordiska länderna bör genomföra de åtgärder som nämns i denna strategi. De samhällsåtgärder som vi avser är dels sådana som minskar acceptansen i samhället för rökning, t ex reklamförbud, neutrala tobaksförpackningar med nya varningstexter om att snus ökar risken för cancer, dels sådana som minskar tillgängligheten, t ex kontinuerliga prisökningar, licensiering av försäljning, ökad tillsyn av att åldersgränsen efterlevs och bättre möjlighet att beivra överträdelser. Alla dessa åtgärder har tillsammans en dämpande effekt på tobaksdebut och ökar incitamentet att sluta röka eller snusa. Därmed ökar verkningsgraden i en kraftfull investering i ett professionellt och tillgängligt avvänjningsstöd.

Det finns evidensbaserade metoder för rökavvänjning [14]. Metoderna som har bäst effekt är en kombination av stöd och mediciner. Det finns ingen vetenskaplig dokumentation för snusets effekt som rökavvänjningsmedel. Snuset har ingen plats i avvänjningsstöd, och de nationella riktlinjerna kommer att bli entydiga i detta avseende.
Snus räddar inte liv, det gör rökstopp. Snuset räddar bara tobaksindustrin.