Regeringen har aviserat en betydande extrasatsning direkt till universitet och högskola i sin forsknings- och innovationsproposition, med successiv ökning upp till 1,5 miljarder kronor år 2012. Medicinsk forskning är här ett prioriterat område tillsammans med teknik och klimatforskning. Det statliga finansieringsanslaget anger en stark inriktning på såväl grundforskning som den eftersatta kliniska forskningen.

En framgångsrik medicinsk grundforskning är en förutsättning för en bärkraftig klinisk forskning. Det vore därför olyckligt om det skulle uppkomma ett motsatsförhållande mellan medicinsk grundforskning och klinisk forskning. I begreppet medicinsk grundforskning bör enligt mitt förmenande också ingå klinisk grundforskning som avser att vinna ny kunskap om bl a genetiska, cellulära och organrelaterade funktioner, som kan överföras till kliniskt relevant kunskap och tillämpning.

Ett exempel på framgångsrik riktad klinisk grundforskning är när Gunnar Johansson på blodcentralen, Akademiska sjukhuset i Uppsala, i samarbete med Hans Bennich vid institutionen för biokemi och Leif Wide vid avdelningen för klinisk kemi vid samma sjukhus, påvisade att allergi orsakas av en helt ny immunglobulinklass, IgE, och kunde klarlägga hur allergi uppkommer [1]. Leif Wide utvecklade känsliga radioimmunologiska diagnostika, som lade grund-en till Pharmacias världsledande position inom allergidiagnostik.
Ett annat exempel är Gunnar Ron-quists vid avdelningen för klinisk kemi, Akademiska sjukhuset, upptäckt 1977 av membranomgärdade organellära strukturer i prostatavätskan, som gavs beteckningen prostasomer [2, 3]. De fungerar som cellbudbärare, möjliggör spermiens befruktning av ägget och har bl a potential för terapeutiska antitumörvacciner och som terapeutiska immunogener.

Kartläggningen av människans arvsmassa och den snabba utvecklingen inom klinisk molekylärgenetisk forskning baserad på familjematerial av ärftliga sjukdomar har givit nya möjligheter att påvisa sjukdomars anlag och patogenes. Som exempel har Lars Lannfelts forskargrupp på Rudbecklaboratoriet vid Akademiska sjukhuset, som studerar Alzheimers sjukdom, påvisat en specifik mutation, den s k arktiska mutationen, i en stor familj med Alzheimers sjukdom. Molekylärbiologiska undersökningar av denna mutation har visat att det är lösliga betaamyloidfibriller som skadar nervcellerna i hjärnan [4].
En tidigare okänd DNA-förändring, som påvisats via DNA-baserade familje-undersökningar, är ostabila dynamiska mutationer i vissa gener bestående av en trinukleotidsekvens som upprepats ett flertal gånger, s k triplettamplifiering, och som har visat sig orsaka ett flertal neurologiska sjukdomar [5].

Utvecklingen inom molekylärgenetiken möjliggör effektivare förebyggande åtgärder och riktad, individualiserad behandling under begreppen molekylär medicin och farmakogenomik [6, 7].
Detta är några exempel från en omfattande grundforskning som bedrivs vid många av landets universitetskliniker och som kan rubriceras som klinisk grundforskning, och som ofta är av direkt intresse för läkemedels bolagen .