Aborterna i Sverige fortsätter att öka, om än marginellt, medan motsatt trend syns i övriga Norden. Antalet tonårsaborter i Sverige är fortsatt avsevärt högre (60 procent) än i våra nordiska grannländer. Under perioden 1995–2006 ökade antalet med 73 procent. Störst antal aborter görs i åldersgruppen 20–25 år. Därefter kommer åldersgruppen 25–29 år och sedan tonåringarna. Sverige ligger också högst i Västeuropa vad gäller upprepade aborter (38 procent). Det finns dock geografiska variationer, vilket bör ses som ett allvarligt observandum.
Sverige skiljer sig från andra europiska länder, men skillnaderna är stora även inom landet, när det gäller faktorer som har betydelse för varför aborter och könssjukdomar ökar. Sexualundervisningen i skolorna har försämrats och är olika organiserad. I vissa kommuner är det medicinsk personal som sköter undervisningen i skolorna, i andra sätter man på ett bildspel … Även sjukvården fungerar olika och är olika organiserad. Vissa landsting har ungdomsmottagningar, andra inte.
Flertalet preventivmedel subventioneras i dag via högkostnadsskyddet. Eftersom många yngre kvinnor ofta har en begränsad konsumtion av läkemedel kommer de sällan upp i de kostnader som krävs för att få tillgång till subventionen. Förutom högkostnadsskyddet subventionerar också de flesta landsting preventivmedel – i större eller mindre utsträckning – till yngre kvinnor, så kallad ungdomssubvention. De olika landstingen/regionerna har dock valt egna, helt olika, nivåer på ungdomssubventionen, t ex olika åldersgrupper som är berättigade till subventionen, olika omfattning på egenavgiften och olika metoder – det vill säga vilka preventivmedel som ingår i ungdomssubventionen. Vissa landsting har ingen subvention alls!
Samtidigt som ekonomin för unga vuxna försämrats har abortfrekvensen ökat. Man kan krasst konstatera att nya och effektiva preventivmedel – som ofta är dyrare än gamla men har bättre biverkningsprofil, bättre följsamhet i behandlingen och kanske till och med högre effektivitet – är tillgängliga endast för dem som har råd. Vi kan se att försäljningen av p-ringar, som är förhållandevis dyra, har ökat i socioekonomiskt svaga delar av Stockholms län sedan landstinget beslutat att helt subventionera dem.
Sterilisering, vilket är den enda preventivmedelsmetoden med hög säkerhet som är tillgänglig för män, har av flera landsting undantagits från den allmänna sjukvården. Det innebär i dag att kostnaden för den enskilda individen varierar mellan 250 och 15000 kronor beroende på var i landet man bor!
Det är mycket olyckligt att vi inte har ett enhetligt system i landet. Svensk förenings för obstetrik och gynekologi arbets- och referensgrupp för familjeplanering (FARG) anser att detta är direkt ojämlikt. Av ekonomiska skäl kanske inte alla åldersgrupper ska få tillgång till gratis preventivmedel, men det bör åtminstone vara kostnadsfritt för dem upp till 25 års ålder.
I samtliga landsting finns idag läkemedelsrekommendationer, som ska vara vägledande vid förskrivning. Dessa rekommendationer används tyvärr i många landsting på ett felaktigt sätt vid förskrivning av preventivmedel. När det är fråga om preventivmedel kan man inte ensidigt fokusera på pris. Preparat som på »gruppnivå« kan te sig likvärdiga kan uppvisa stora skillnader på individnivå när det gäller biverkningsmönster. För maximal följsamhet i behandlingen är det individuella valet av avgörande betydelse!
I Sverige präglas vi i många fall av ett utpräglat försiktighetstänkande. Det är givetvis i flertalet fall mycket bra men har, när det gäller preventivmedel, resulterat i att Sverige sannolikt har västvärldens mest restriktiva myndighets-rekommendationer, betydligt »hårdare« än motsvarande rekommendationer i våra nordiska grannländer, USA och Storbritannien. Dessa »hårda« rekommendationer tenderar att sprida en rädsla också bland förskrivare. I detta fall riskerar denna försiktighet att bli kontraproduktiv då den istället kan leda till försämrad/minskad preventivmedelsanvändning och i slut- ändan risk för oönskad graviditet och abort. Det är intressant att se att utvecklingen i många västeuropeiska länder innebär att antalet aborter sjunkit i takt med att nya effektiva preventivmedel gjorts tillgängliga. Samma trend syns inte i Sverige.
En uppmaning till Anders Milton, regeringens utredare som bland annat ska ge förslag på hur arbetet att förebygga oönskade graviditeter ska kunna stärkas i samhället, är att se över hela spektret: Hur kan vi öka ungas kunskap? Hur kan vi förbättra undervisningen i våra skolor? Hur ska förskrivningen av preventivmedel hanteras – billigaste preparat eller individuellt utformad förskrivning? Hur få till stånd ett nationellt enhetigt och rättvist system för ungdomssubvention?
Till detta hör också bristen på kvalitetskontroll inom abortvården. Medan vi inom alla övriga områden har register i Sverige för att kunna kontrollera kvalitet, komplikationer etc saknas detta inom abortvården. Ett sådant kvalitetsregister vore ovärderligt för att kunna utvärdera abortmetoder och komplikationer och för att öka kvaliteten på abortvård, preventivmedelsrådgivning och -förskrivning. Det går att skapa ett sådant register som uppfyller alla rimliga krav på skydd för individens integritet. Avsaknad av ett sådant register visar hur vi fortfarande stigmatiserar abortvården.
Den svenska situationen har påtalats internationellt vid flera tillfällen och sätter fokus på Sverige på ett föga hed-rande sätt. Det behövs ett lyft för reproduktiv hälsa i Sverige!
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
