I boken »Hemlös – med egna ord. Texter av hemlösa människor 1997–2007« [1] ger 57 hemlösa skakande inblickar i hur det är att leva som hemlös i Stockholm. Bokens texter har ursprungligen publicerats i gatutidningen Situation Stockholm åren 1997–2007. Åtta av de hemlösa författarna avled innan boken gavs ut. I texterna ges bland annat exempel på övergrepp som våld eller rån som hemlösa ständigt utsätts för. En kvinna berättar om den förnedrande situation hon hamnat i: »Först förlorar man sin bostad. Sedan sina personliga ägodelar en efter en. Så försvinner all självrespekt och ersätts av självförakt. Som är det tyngsta bagaget att bära med sig, blir bara tyngre för varje år.«

Det tycks, av boken att döma, som om hemlöshetsproblematiken i Stockholm konserverats de senaste tio åren. Några ljusglimtar finns dock. Sålunda tycker tio hemlösa att det är bra att det har öppnats en speciell läkarmottagning för hemlösa. En hemlös anger att det är bra med en speciell läkarmottagning, men möjligheten att gå till en vanlig läkarmottagning måste finnas kvar så att man inte blir särbehandlad och utpekad, vilket kan uppmuntra till ytterligare segregation. Onekligen något att tänka på. Ett par hemlösa har fått flytta till lägenhet. Att få möjlighet att skriva i Situation Stockholm har också gett ökad självrespekt.
Stockholms stad kartlägger regelbundet antalet hemlösa. Enkäter skickas ut till vårdgivare inom staden, landstinget och frivilligorganisationerna, som fyller i en enkät för varje hemlös. Definitionen av en hemlös innefattar att man saknar fast bostad [2]. De senaste kartläggningarna har gjorts på samma sätt och är därför jämförbara. Den 15 april 2008 var antalet hemlösa i Stockholms stad 3081 personer – en minskning med 150 personer sedan 2006 [2].
Ser man till enskilda stadsdelsförvaltningar finner man stora variationer. Ett par stadsdelsförvaltningar rapporterar 40–50 fler hemlösa 2008 än 2006 medan flera andra rapporterar 40–50 färre hemlösa 2008 än 2006 [2]. Det finns stora osäkerheter i kartläggningarna; bortfallet är okänt och kan variera i stadsdelarna vid varje mättillfälle.
Antalet hemlösa i Stockholm har de senaste 10–15 åren enligt kartläggningarna legat relativt konstant på drygt 3000 personer. I realiteten är de sannolikt fler. Antalet härbärgesboende/uteliggare natten till den 15 april 2008 i Stockholms stad rapporterades vara 390, sannolikt var de fler [2].
Socialstyrelsen har gjort nationella kartläggningar av hemlösa vart sjätte år, senast år 2005 [3]. I dessa finns siffror för Stockholms stad. Socialstyrelsen har en något bredare definition på hemlöshet och har också en längre insamlingsperiod; en vecka jämfört med ett dygn. Bland de hemlösa i Sverige hade år 2005 33 procent psykiska problem, 63 procent missbruksproblem och 22 procent både psykiska problem och missbruksproblem [3].

Det vore av stort värde om man fortsättningsvis kunde slå ihop resurserna för Socialstyrelsens och Stockholms stads kartläggningar. På så vis kunde man tillämpa samma kriterier och effektivisera insatserna vid utförande och resultatanalyser.
Det har under senare år funnits ett politiskt mål i Stockholm att omvandla hyresrätter till bostadsrätter, vilket gjort att hyresgäster som haft råd kunnat göra miljonklipp. Denna omvandling har, även om den nu lagts i linda, bidragit till att det blivit ännu svårare för hemlösa att få tillgång till lägenheter.
Det finns i Stockholms stad försöks- och träningslägenheter som kan anvisas bostadslösa. Antalet förmedlade lägenheter var i Stockholms stad år 2001 138 och hade år 2007 ökat till 302. Av dessa 302 förmedlade kommunala värdar 288 medan endast 14 kom från privata värdar. Enheten för hemlösa fick samma år 41 av de 302 lägenheterna [Clara Carlsson, Bostadsförmedlingen, Stockholm, pers medd; 2008]. En glädjande nyhet är att Fastighetsägarna i Stockholm lovat att ta fram 100 nya försöks- och träningslägenheter [4].
Svårigheter kan uppstå både när den bostadslöse ska få en försöks- eller träningslägenhet och när han/hon sedan eventuellt ska få ta över ett förstahandskontrakt. Krav ställs som tidigare på att hyresgästen är missbruksfri och/eller har ändrat sitt beteende så att han/hon inte längre är störande (om detta varit orsak till vräkning).
Kraven har också blivit allt större på hyresgästens ekonomi. Hyresskulder utesluter att man får teckna ett eget hyreskontrakt. Några av de större hyresvärdarna kräver dessutom att man under tiden som man bor i en försökslägenhet ska betala av på andra skulder [Clara Carlsson, Bostadsförmedlingen Stockholm, pers medd; 2008].

Som framgår har många av dagens hemlösa missbruksproblem och/eller psykiska problem. Tabell I visar att antalet allmänpsykiatriska slutenvårdsplatser inom Stockholms läns landsting minskade med två tredjedelar 1993–98 [5]. Minskningen har fortsatt och antalet vårdplatser var 2008 nere i 549.
Antalet slutenvårdsplatser inom den vuxna beroendevården i Stockholms läns landsting minskade med två femtedelar åren 1993–1998 [5]. Även denna minskning har fortsatt, och antalet var 2008 nere i 102 vårdplatser (62 på Beroendecentrum och 40 på Maria Beroendecentrum). Det fanns fram till mitten av 1990-talet fem psykiatriska akutmottagningar inom Stockholms läns landsting. Numera finns endast en länsövergripande psykiatrisk akutmottagning vid S:t Görans sjukhus [5, 6]. Sjukvårdens akutmottagningar frekventeras ofta av hemlösa [5].
Som framgår av tabell I har antalet slutenvårdsplatser inom allmänpsykiatrin och den vuxna beroendevården i Stockholms läns landsting minskat till en orimligt låg nivå. Det kan i sin tur betyda att fler psykiskt sjuka och fler missbrukare hamnar i hemlöshet och att redan hemlösa med psykisk sjukdom och/ eller missbruk får större svårigheter att ta sig ur sin utsatta situation. Psykisk sjukdom och missbruk kan både vara en orsak till och en konsekvens av hemlöshet. Sjuksköterskan och projektledaren Anne Ekendahl vid Beroendecentrum Stockholm har skrivit rapporten »Tio mångbesökare på Beroendeakuten, december 2005 – november 2006« [7]. Studien rör tio mångbesökare på Beroendeakuten S:t Görans sjukhus (BAS). Alla var män, varav åtta var bostadslösa. Tre av de bostadslösa avled inom åtta månader efter studiens avslutning. De tio mångbesökarna hade under undersökningsperiodens tolv månader besökt BAS akut 38–71 gånger, och nio hade även besökt privata Maria Beroendecentrum AB (MBAB) 2–45 gånger.

De tio mångbesökarna hade varit inlagda på Beroendecentrums slutenvård ett dygn mellan 6 och 40 gånger. På grund av att journalsystemen är olika saknar BAS kunskap om huruvida patienten varit på MBAB dygnet innan, och vice versa. Fyra patienter hade besökt en lokal beroendemottagning 1–38 gånger. De flesta av patienterna hade också ett flertal besök på somatisk akutmottagning och husläkarmottagning. Tre patienter hade besökt psykiatrisk öppenvårdsmottagning 4–25 gånger.
En av mångbesökarna beräknas ha vårdats för 1,5 miljoner kronor inom Stockholms läns landsting under undersökningsåret, samtidigt som socialtjänsten haft en kostnad för boende för denne person på cirka 600 000 kronor.
Besöksstatistik från 2007 och 2008 talar för att situationen för mångbesökarna på BAS är ungefär densamma som under undersökningstiden 2005–2006 [Anne Ekendahl, BAS, pers medd; 2008].
Projektledaren Anne Ekendahl har själv under det senaste halvåret följt med ett litet antal mångbesökare till lokal beroendemottagning. De få patienterna fick en bättre följsamhet i vårdkedjan och direkt kontakt med sin socialtjänst.
Undersökningen av mångbesökare med beroendeproblematik visar på en högst kostnadsineffektiv och fragmentiserad vård av främst hemlösa personer med missbruksproblematik.
Landstingsrevisorerna inom Stockholms läns landsting gav den 12 november 2008 ut rapporten »Vården för de hemlösa – multisjuka utan adress« och konstaterade bland annat: »Beroendevårdens synsätt att avgränsa avgiftningen till att omfatta endast medicinsk avgiftning uppfattas av andra vårdaktörer försvåra missbruksvården framför allt för hemlösa. Ansvarsgränser och samverkan mellan landsting och kommuner behöver förtydligas och utvecklas« [6]. Slutsatsen i revisionsrapporten och i studien av de tio mångbesökarna är likartad.
För att en bostadslös missbrukare ska få en tränings- och/eller försökslägenhet och sedan eventuellt ett eget kontrakt fordras att han/hon påbörjat rehabiliteringsåtgärder, vilket närmast är en omöjlighet i dag. Den bostadslöse missbrukaren hamnar i ett slags moment 22-situation då han/hon hela tiden söker beroendevården akut men inte får adekvat vård/behandling och därmed inte heller kan få hjälp att lösa sin bostadssituation.

Primärvårdens vårdval och privatiseringar, inte minst i Stockholmsregionen, riskerar att ytterligare försämra situationen för utsatta grupper med sammansatta vårdbehov. Detta kan bidra till att ännu fler missbrukare och psykiskt sjuka hamnar i hemlöshet.
I dagens marknadsorienterade sjukvård med ekonomistyrning, privatiseringar och valfrihet har konkurrens mellan vårdgivare blivit en allt starkare drivkraft i syfte att dra in pengar till den egna kliniken eller vårdbolaget. Det leder till en starkt fragmentiserad vård där samverkan, som många chefer inom vården talar så gott om men samtidigt ofta av konkurrens, revir- och tidsskäl i realiteten motverkar, missgynnas.
Exemplet från beroendevården pekar med all önskvärd tydlighet på denna problematik. Konsekvenserna blir att allt fler missbrukare riskerar att kastas ut i hemlöshet. Det blir också svårt för de redan hemlösa att ta sig ur sin situation. Detta har bidragit till ett synsätt där människovärdet i vården urholkats.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Detta är den första av två artiklar om hemlöshet i Stockholm av författaren.




Allt fler missbrukare riskerar att kastas ut i hemlöshet.