Tidskriften Lancet publicerade nyligen tillsammans med University College London Institute for Global Health en 40-sidig rapport om klimatförändringen, baserad på en omfattande genomgång av nuläget [1]. »Den kommer att påverka de flesta befolkningar och hota liv och hälsa för miljarder människor, och är det största globala hotet mot mänsklig hälsa under 2000-talet«, sammanfattar man sina resultat.
I World Medical Associations (WMA) policy om hälsa och klimatförändring uppmanas läkare och läkarförbund att minska sin och samhällets klimatpåverkan på alla nivåer och bidra till allmän medvetenhet och kunskap om effekter på hälsa och sjukdomar. Om detta rapporterade Läkartidningen i september i år [2]. De medicinska effekterna är tilltagande torka, vatten-stress, översvämningar, orkaner, förorenat vatten, förhöjda vattennivåer och vektorburna infektioner. Det måste förebyggas. I ett medicinskt preventivt informationsarbete måste vi, för att vara trovärdiga, minska våra personliga och institutionella koldioxidutsläpp till en nivå som är förenlig med global hälsa. Jämför med vårt arbete mot tobaksbrukets medicinska konsekvenser. Det hade inte varit möjligt om inte en rökande läkarkår fimpat och infört rökförbud på våra sjukhus.

Vi läkare behöver tala konkret med varandra om klimatet, men för detta krävs ett mentalt förändringsarbete. Vid samtal med kollegor, till exempel i samband med att vi hållit föreläsningar om klimat och hälsa, har vi noterat att många har svårt att tala om dessa saker på ett konkret vis. Det bor, en mer eller mind-re medveten klimatförnekare hos inte så få, och det hindrar det konkreta engagemanget och de vardagliga samtalen om klimatet. Vi människor har svårt att tala om koldioxidutsläppen då våra liv är så intimt sammankopplade med fossil förbränning. Flyg, bilkörning eller köp av varor som transporterats långväga är några exempel. De tekniska förutsättningarna för kraftigt reducerade koldioxidutsläpp finns. Nu är det vår mänskliga tröghet inför förändringar som vi måste utmana. Vi i läkarkåren behöver, utan förnekande eller moralisering, kunna tala om klimatförändringens medicinska konsekvenser och hur vi förebygger en väntad katastrof.

Vi möter ganska ofta frågan: Hur ska vi veta vad som är rätt? Det finns ju andra hypoteser varför temperaturen stiger på vår jord. Reducerade koldioxidutsläpp är kanske en meningslös åtgärd. Här följer en kort analys av detta resonemang.
Koldioxid (CO2)-koncentrationen i atmosfären har under historiskt uppmätbar tid legat på cirka 280 ppm (parts per million). Koncentrationen har under de senaste 100 åren ökat successivt till följd av fossil förbränning och är nu, i början av 2000-talet, drygt 380 ppm. Denna ökning är vetenskapligt fastställd. Parallellt med ökningen av CO2 har jordens medeltemperatur under samma period successivt ökat med 0,7 grader Celsius. Svante Arrhenius, svensk kemist och Nobelpristagare, påvisade redan på 1890-talet att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären leder till en ökning av växthuseffekten med omkring 5 grader Celsius, en beräkning som är i överensstämmelse med dagens beräkningar.

CO2 har den fysikaliska egenskapen att den släpper igenom energin från inkommande högfrekvent solstrålning till jordytan men fångar upp den utgående lågfrekventa värmestrålningen från jorden, vilket leder till uppvärmning av atmosfären. Detta är fysikaliska fakta som har testats vetenskapligt och inte ifrågasatts av fysiker, meteorologer och klimatforskare. CO2är en växthusgas som tillsammans med atmosfärens vattenånga och ytterligare några gaser skapar en medeltemperatur på jorden på ungefär 14 grader. Hade inte växthusgaserna funnits hade me-deltemperaturen på jorden varit cirka minus 15 grader.
Hypotesen om att solen under de senaste decennierna haft ett från solfläckarna ökat energiutflöde som skulle leda till en begränsad uppvärmning har inte bekräftats. Solfläckarna och deras magnetiska fält har inte ökat, vilket falsifierar denna hypotes. Hypotesen om att molnens jonisering ökat och därmed vattenångans växthuseffekt har oss veterligen inte heller något stöd.

Växthuseffekten är beroende av ett komplicerat samspel mellan reflexion och absorption av solens strålningsenergi. Däri ligger svårigheten att beräkna nettoeffekten av koldioxidens växthuseffekt. Nyligen har man gjort simuleringar av detta komplexa samspel och jämfört utfallet om mängden koldioxid ligger kvar på 280 ppm eller har dagens nivå på 380 ppm. I den förra simuleringen finner man ingen uppvärmning av den globala temperaturen, men i den senare den aktuellt uppmätta temperaturstegringen.

CO2 är enligt grundläggande fysikaliska och kemiska fakta en växthusgas. Den mycket nära och parallella ökningen av atmosfärens CO2-halt och jordens medeltemperatur visar att dessa två faktorer har ett starkt samband. Detta ger hypotesen om koldioxidens avgörande betydelse för den pågående uppvärmningen ett rikt innehåll och hög precision. Inga fakta har hittills falsifierat hypotesen.
Slutsatsen blir att vi läkare måste axla vårt ansvar och upplysa om det största globala hotet mot vår hälsa, den tilltagande växthuseffekten. Sveriges läkarförbund arbetar aktivt med frågan, och det gör också många sjukhus. WMA antog en deklaration om klimat och hälsa vid organisationens generalförsamling i New Delhi i Indien den 17 oktober.

Frågorna behöver nu ytterligare konkretiseras, och vi bör följa Lancets och WMA:s rekommendationer och i samspel med beslutsfattare och politiker kräva effektiv prevention genom minskade koldioxidutsläpp.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Läs mer:

Klimatförändring och hälsa – samlingssida!