Tidigare studier genomförda av Vetenskapsrådet har konstaterat att det finns skillnader i framgång mellan könen, till kvinnliga sökandes nackdel. Även den nya studien, »Kvinnors och mäns framgång med projektansökningar inom medicin« , visar att män i större utsträckning än kvinnor får sina ansökningar beviljade samt att män tilldelas ett högre genomsnittligt bidragsbelopp.
Skillnaderna kvarstår, men minskar något, om man tar hänsyn till att manliga sökande i genomsnitt har en längre karriärtid än kvinnliga sökande. Tydligt är också att kvinnliga sökande får ett lägre betyg. De kvinnliga sökandes lägre betyg förklarar i viss uträckning deras lägre beviljandegrad, även om det inte finns ett tvingande förhållande mellan betyg och beviljande av ansökan.

Vad kan de observerade skillnaderna bero på? Utifrån vårt analyserade material och andra studier kan vi dra slutsatsen att det inte finns någon anledning att tro att kvinnliga och manliga sökande eller deras meriter skulle bedömas på olika sätt. Men resultatet ger anledning att ifrågasätta om kvinnor och män bedriver forskning på samma villkor och om de har samma möjlighet att meritera sig enligt gängse kriterier.
Vår studie visar att manliga sökande publicerar fler artiklar och i tidskrifter med högre genomslagskraft än kvinnliga sökande. Bedömningskriterierna inom det medicinska forskningsområdet lägger stor vikt vid sökandes kompetens och då framför allt vid publikationsvolym och i vilka tidskrifter publiceringen sker. Männens större framgång skulle därför delvis kunna förklaras av deras högre produktion av vetenskapliga artiklar. Samtidigt är det viktigt att påpeka att ett bedömningskriterium som lägger tyngdpunkten på vetenskapliga publikationer inte är ett godtyckligt mått; betydelsen av vetenskapliga publikationer är utan tvivel en viktig information i kvalitetsbedömningen av en ansökan. Det är inte heller i sig ett diskriminerande mått, men omgivande strukturella omständigheter ger olika utfall för kvinnliga och manliga sökande.

Frågan som omedelbart inställer sig är varför kvinnor har en lägre produktion av vetenskapliga artiklar. En tänkbar orsak är att kvinnor i större utsträckning tar hand om hem och barn, och således ges mindre utrymme för den akademiska karriären. En annan är att kvinnor har svårare att bli integrerade i olika nätverk och inte får tillgång till samma resurser som män för att bedriva forskning, vilket betyder att kvinnliga forskare i mindre utsträckning innehar inflytelserika positioner inom akademin. Orsaken till de skillnader i framgång som vi observerar i rapporten återfinns på flera olika nivåer. Resultaten speglar strukturella skevheter mellan könen i samhället och universitetsvärlden, vilket ger olika förutsättningar för att bedriva forskning. Frågan är vilket ansvar Vetenskapsrådet har och vilken roll rådet bör spela i det fortsatta jämställdhetsarbetet.

Det är uppenbart att det finns en målkonflikt mellan två av Vetenskapsrådets uppdrag. Den första uppgiften är att fördela forskningsstöd till den forskning som är av högst vetenskaplig kvalitet. De allra bästa forskarna ska stödjas, oavsett om de är kvinnor eller män. Samtidigt ska, enligt Vetenskapsrådets jämställdhetsstrategi, kvinnor och män ha samma möjligheter att forska och göra karriär som forskare. Dessutom gagnas forskningen av att både kvinnor och män deltar och bidrar med sin kompetens och sina erfarenheter. Vetenskapsrådet ska därför verka för att det finns en balans i beviljandegrad mellan kvinnor och män inom samma stödform.
Vårt material visar samtidigt att kvinnliga sökande generellt har lättare att få sina ansökningar beviljade vid samma betyg och vetenskapliga meritering. Det beror med stor sannolikhet på att bedömargrupperna och ämnesrådet för medicin är medvetna om problematiken och angelägna om dess lösning.

Att kvinnor och män inte har samma framgång med sin forskning är en fråga som måste belysas från flera olika perspektiv. Vilka förutsättningar har kvinnor och män att bedriva medicinsk forskning på svenska universitet? Hur bedöms forskningsansökningar på bästa sätt för att säkerställa hög vetenskaplig kvalitet samtidigt som man uppnår målet om jämställdhet? Vad som behövs är inte en skulddebatt, utan en öppen diskussion och möjlighet till konstruktiva lösningar på ett mycket angeläget problem.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Faktaruta:

Totalt ingår drygt 8 000 ansökningar till projektbidrag mellan åren 2000 och 2008 i analysen. Projektbidrag är den huvudsakliga stödformen inom ämnesområdet medicin och söks av en enskild forskare som är vetenskapligt ansvarig för projektet ifråga. Ansökningarna bedöms vanligtvis av fem sakkunniga granskare, som betygsätter ansökningarna individuellt. Betyget utgör ett diskussionsunderlag när bedömargruppen möts. Gruppen ger efter sitt sammanträde en rekommendation om vilka ansökningar som bör beviljas. Ämnesrådet för medicin beslutar sedan vilka ansökningar som ska beviljas och med hur stort belopp.

Läs även:

Inslag i SR P1 Vetenskapsradion den 2 december 2009: Mindre medel till kvinnliga forskare