Jag önskar mig …

… ett större inflytande för läkare över sin arbetssituation.
Läkare spenderar i dag tid på en mängd medicinskt ovidkommande sysslor i stället för att ägna sig åt sjukvårdens kärnverksamhet, mötet mellan patient och läkare. Det är dags att läkarna identifierar och skalar bort onödiga och irrationella arbetsmoment för att bredda utrymmet för patient–läkarmötet och därmed få Sveriges sjukvårdsbudget att räcka längre. Det är hög tid för en tvärprofessionell diskussion om vem som gör vad i vården.

… en rensning av det dokumentationsträsk som hotar sänka sjukvården.
Läkaryrket liknar alltmer bokhållarens. Patientjournalerna överlastas med ord, och sjukvården dränks i sin dokumentation. Att ha något att dokumentera förefaller vara ett sätt att berättiga sin existens snarare än ett verktyg för patientens vård och säkerhet.
Vårdförbundet har på vårt sjukhus föreslagit att läkarsekreterarna ska skriva ut även omvårdnadsdokumen­tationen så att sköterskorna får tid att träffa patienterna. Det kan tyckas vara en berättigad framställning, och för det krävs det väsentligt många fler sekreterare. Vi har redan nu flera veckor långa köer för utskrivningen av diktat. Om detta realiseras försvinner dock ännu en spärr mot överflödig dokumentation. Det vore effektivare att vi tvärpro­fessionellt sovrar i vårt gemensamma »ordbajseri« och strukturerar det som ur patientsäkerhetssynpunkt är viktigt på ett mer funktionellt sätt, till exempel via standardvårdplaner.

… att signeringstvånget slopas då det skapar falsk trygghet.
Vem vet att signering gör en journaluppgift sannare eller säkrare? Jag vill påstå att det skymmer fokus och skapar en falsk känsla av trygghet som urholkar den egentliga säkerheten. I semestertider ska vi till ­exempel signera varandras ­anteckningar och provsvar, vars relevans är omöjlig att förhålla sig till.

… incitament för läkare att engagera sig i utvecklingen av funktionell sjukvårds-IT.
Underutvecklade IT-system förrycker perspektiven, och läkare måste engagera sig i utvecklingen av sjukvårdens IT-system. Läkare, vars processer styr sjukvården, måste tala direkt med IT-folket som utformar de stödjande systemen. Det fungerar inte att kommunicera via IT-råd och annan personal. Kraven, önskemålen och dubierna når inte fram till konstruktörerna.

… att läkarsekreterare och undersköterskor ska återanställas.
I något varv kom någon fram till beslutet att sjukvården skulle effektiviseras genom att undersköterskor och läkarsekreterare skulle ersättas av mer utbildad personal. Detta var ett stort tankefel, men det ledde till att läkarsekreterarna och undersköterskorna fick gå hem, och läkarna fick överta deras arbetsuppgifter. Nu använder vi vår läkartid till att leta fram relevant dokumentation, plocka fram röntgenbilder, provsvar och remisser ur datorn. Det mest kostnadseffektiva för sjukvården är att ­optimera betingelserna för patient–läkarmötet, och för det behöver vi få tillbaks kompetenta undersköterskor och läkarsekreterare.

… fler vårdplatser.
Vårdplatsbristen leder till anorektisk sjukvård. Mycket tid för all personal går åt till att finna berättigad plats åt sjuka patienter. Svensk sjukvård har drabbats av vårdplatssvält, vilket hotar dess hälsa och prestanda.

… att information via datorn silas.
I dag kostar informationsinflationen mycket tid och uppmärksamhet. Varje dag serverar sjukhusmejlen till hälften o­ätlig kost som tar tid att välja bort. Jag måste sätta mig in i vad det står i mejlet och dessutom i de handlingar som bifogats av omtänksamhet, slen­trian eller elakhet. Informationen kan komma från verksamhetschefen, Re­gion ­Skåne, Socialstyr­elsen eller sjukhusledningen.­­ Jag förutsätts läsa och i mitt huvud ­vaska fram viktig information ur flödet. Det kan vara från kemlabb eller ansvarig sköterska, eller ett nödrop om att någon har hittat en herrelös rullstol, eller en gemytlig önskan om en god jul. Därut­över tvingas jag ta ställning till information från IT-ansvarig om att vissa system inte fungerar och kommer att stängas ner, och registrera att de har startats om igen. Vem förfogar över rim och reson?

… arbetsro.
Betänk hur omorganisationer slukar kraft, pengar och mänsklig energi!

… att kraven på tillgänglighet värderas och prissätts.
Störningar via sökare och telefon prioriteras omotiverat högt inom sjukvården. Det har frodats en kultur av att jag som ringer eller söker någon är viktigare än den jag ringer eller söker. Detta är inte säkert helt sant, därför måste vi arbeta fram normer för söketikett.
Vårdförbundets tidning Vårdfacket drog i sin ledare (nummer 11/2009) slutsatsen att »det är först när ingen sjuksköterska längre tvekar att störa jourläkaren som den hierarkiska ­ordningen i sjukvården kan brytas«.
Det är medicinsk kompetensutveckling som stärker patientsäkerheten och begränsar behovet att fritt störa läkaren. Sjukvårdens resurser ska utnyttjas för patient­ernas bästa och inte för att riva hierarkier.

… att Försäkringskassan tar fasta på erfarna läkares råd vid ­utformningen av sina intyg.
Kassans intyg har genom åren blivit både fler till antalet och alltmer komplicerade. Det är ibland svårt att förstå vilken blankett som ska användas och vilka uppgifter som ska fyllas i. Dess­utom är en del av uppgifterna irrelevanta och rent av kränkande för patienten.

… tid och pengar till eftertanke.
Läkare, ensamma och i grupp, behöver reflektera och fortbildas. Vi behöver kunskap om nya rön men också tid till att tänka efter vad vi gör och hur vi prioriterar vår tid i sjukvården.
Enligt min bedömning och önskan bör ämnena »Vem gör vad?« och »Hur jobbar vi som läkare?« finnas i fokus inom sjukvården år 2010.

God jul
och gott nytt år
till dess!