Under hösten har det förts en debatt i Läkartidningen angående vinster och skador av mammografiscreening [1, 2]. Nya rön och slutsatser angående mammografi­screening, redovisade i internationellt ansedda medicinska tidskrifter såsom JAMA [3], Lancet [4] och BMJ [5], understryker behovet av att kvinnor som kallas till mammografiscreening får en saklig och fullödig information. I England har man därför beslutat om en revision av det informationsblad som tillhandahålls av deras Cancer Screening Programme [4].

Informationen i Sverige är i dagsläget mycket bristfällig, då kvinnor i stort sett bara informeras om att screeningen räddar liv, med siffror som dessutom ter sig överdrivna sett mot bakgrund av slutsatserna i bland annat JAMA-artikeln [3]. När det gäller skador nämns i kallelserna, så långt jag känner till och har egen erfarenhet av, bara att det kan göra lite ont, vilket jag själv alltid upplevt som en förödmjukande information – som om den kortvariga smärta det handlar om vore en så stor sak för vuxna människor, om det faktiskt handlar om att rädda liv.

De mycket allvarligare skadeverkningarna, som risken för »falskt larm«, med de psykiska och sociala skador det kan leda till och den stora risken för överdiagnostik, och därmed fler och mer omfattande ingrepp, inte färre, har jag aldrig sett nämnas.
Enligt artikeln i JAMA innebär dessa att för varje räddat liv i åldrarna 50–70 år måste 838 kvinnor genomgå screening under sex år, vilket genererar tusentals screeningundersökningar, hundratals biopsier och många fullskaliga cancerbehandlingar [3].

Hur ser Socialstyrelsen, ­Läkarförbundet och Svenska Läkaresällskapet på denna brist på saklig och uttömmande information till kvinnor i Sverige? Är den förenlig med gällande etiska regler om informerat samtycke? Den kan då jämföras med den information som ges till män inför ett eventuellt PSA-prov, där för- och nackdelar noga redovisas (se till exempel Socialstyrelsens webbplats).

Jag menar att Socialstyrelsen och Läkarförbundets etiska råd bör granska den information som ges till kvinnor i Sverige som kallas till mammografiscreening. Läkarförbundet bör vidare arbeta för att kvinnor i Sverige får saklig och fyllig information om fördelar och nackdelar med undersökningen, så att de själva kan fatta väl grundade beslut om sin egen hälsa.

Som man skriver i Lancet: »Before becoming a patient, a healthy individual deserves fully informed consent, with information provided at the individual and populational level« [4].
Noggrant övervägd information, även på svenska, finns att tillgå via Nordiska Cochranecentret och borde kunna utgöra ett underlag för utarbetande av väl avvägd information också i Sverige.