Jag har arbetat som kirurg i snart ­40 år. Ur intygsskrivarsynpunkt är ­kirurgin en enkel och ganska okomplicerad specialitet. Majoriteten av våra patienter i arbetsför ­ålder genomgår standardiserade operationer av godartade sjukdomar, en mind­re del ganska standardiserade operationer för (potentiellt) livshotande tillstånd. För de allra flesta, oberoende av diagnos, är det postoperativa förloppet relativt problemfritt och sjukskrivningstiderna korta. Det är dock ganska naturligt att man behöver en eller ett par veckors vila och konvalescens efter att ha varit sövd och fått delar av sin kropp uppsprättade, organ utplockade eller fixerade och därefter sytts ihop igen.
För alla med minsta insyn och för­ståelse för människors möjlighet att kroppsligt och själsligt komma igen efter en operation för elakartade tumörer, där det postoperativa förloppet dessutom på något sätt komplicerats, kan denna sjukskrivningstid i bland ­behöva förlängas några veckor.
Bedömningen av detta behov anser jag mig ha goda möjligheter att göra efter, som sagt, snart 40 års erfarenhet som läkare. Jag anser vidare att min bedömning i det intyg jag skriver till Försäkringskassan (FK) måste anses pålitlig utan att jag skriver formella uppsatser om vilka anamnestiska och kliniska uppgifter jag grundar min bedömning på. Sannolikt används också skattepengarna bättre om jag ägnar min tid åt patientvård i stället för meningslös formalia utan betydelse för bedömningens utfall. De senaste åren har FK – sannolikt i ett försök att pressa sina kostnader – då och då begärt av mig att komplettera skrivna sjukintyg. Inte i något fall har jag kunnat förstå vad kompletteringen skulle ha för betydelse, men för att inte sätta mina patienter i klistret har jag fyllt i de önskade meningslösheterna och skickat tillbaka intyget med några väl valda ord som speglat min frustration. Naturligtvis har jag aldrig fått något svar.

Nu har FK slagit till igen, och i mitt postfack hittar jag krav på kompletteringar av inte mindre än tre intyg gällande patienter med brösttumörer, med hotet att »Om vi inte får några uppgifter kan vi inte betala ut sjukpenning«. Av utrymmesskäl kommenterar jag bara ett av de återsända intygen.
Från det intyg jag skrivit kan FK:s tjänsteman utläsa att det rör sig om en kvinna i 50-årsåldern som arbetar som fritidspedagog och som har egna barn. Hon har blivit opererad med sentinel node-biopsi och mastektomi på grund av bröstcancer. Vid den postoperativa kontrollen efter tre veckor konstaterade jag ett stort, ­infekterat hematom. Jag förlängde ­därför hennes sjukskrivning med två veckor.

Nu anser FK att man inte kan betala ut någon sjukersättning om jag inte kompletterar intyget med a) anamnes, b) status och objektiva undersökningsfynd, och c) förtydligar hur detta tillstånd begränsar patientens arbetsförmåga på individnivå.
Alla personer med förståndet i behåll måste fråga sig:
a) Vad i denna kvinnas anamnes skulle förstärka eller kullkasta det aktuella behovet av förlängd sjukskrivning? Är det upplysningen om hur länge hon känt knutan; är det fyndet vid mammografin; är det upplysningen att hon ­sedan några år tillbaka äter en blodtryckstablett?
b) Ändras sjukskrivningsbehovet av att man inte bara i en utan i två rutor skriver att patienten har ett hematom under snittet och att en sårinfektion uppstått? Eller behöver FK också upplysas om infektionens utseende eller om hematomets storlek? Går gränsen mellan sjukskrivning eller inte vid hematomstorleken 4 × 4 cm, eller 6 × 6 cm, eller är det så att rodnaden måste vara minst 3 cm bred? Har FK någon regelbok att skicka ut till landets kirurger?
c) Möjligen kan man ha en viss förståelse för påpekande c – i varje fall om man inte har någon som helst insikt i, kunskap om eller förståelse för kopplingen mellan sjukdom och arbete. Annars kan man ju tycka att det är ganska självklart att en fritidspedagog med ett stort bakteriefyllt operationssår inte bör sprida denna smitta vidare till barnen på fritids. Inte ens på individnivå. Har inte Socialstyrelsen eller Smittskyddsinstitutet några föreskrifter i ämnet att skicka till FK:s handläggare? Det skulle kunna spara stora resurser eftersom det sannolikt inte bara är jag som får sådana här brev från FK.

Jag kan inte heller låta bli att förundras över den totala brist på insikt i och förståelse för en drabbad medmänniskas situation som avspeglas i FK:s dribblande med några sjukskrivningsveckor. En medelålders kvinna med hemmavarande barn som får ett dödshot över sig, förlorar sitt bröst, drabbas av sårkomplikationer och dessutom går i väntan på eventuella strålbehandlingar och cellgiftskurer – skulle hon inte kunna få vara sjukskriven några extra veckor även om inte FK fick tillgång till komplett anamnes, status och en kirurgs tyckande om den nedsatta arbetsförmågan på individnivå?
Det är lätt att bli förbannad på den tjänsteman som sitter och skickar ut de här meningslösheterna. Men man ska naturligtvis inte skjuta på den pianist som bara spelar andras noter. Kritiken faller på de riktlinjer som FK:s ledning sätter i händerna på sina handläggare. Det är illa nog att de ogenomtänkta ­reglerna stjäl dyrbar tid för handläg­gare, läkare och annan sjukvårdspersonal. Men ännu allvarligare är att FK permanentar sitt rykte som en okänslig byråkrati.

Alla system som vårt samhälle använder sig av för att hantera människor och människors liv måste bygga in rim och reson, etik och ett humanistiskt förhållningssätt i sitt regelverk.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.