Födans fundamentala roll för hälsan är väldokumenterad, och genom förändringar av konsumtionen av olika födoämnen kan positiva eller negativa effekter framkallas, till exempel övervikt. För behandling av övervikt är olika typer av dieter med pregnanta namn populära, och de lovordas av såväl »uppfinnare« som tillämpare. I vissa fall kan dock en i och för sig effektiv vikt­minsk­ningsdiet leda till medicinska ­risker, vilket ­illustreras här.

Det är sedan länge känt att det finns ett samband mellan syra–basbalansen i kroppen och urinutsöndringen av ­olika mineraler, särskilt kalcium och magnesium [1]. Den underliggande mekanismen är att syra påverkar njurens tubuli och hämmar reabsorptionen av mineraler som utsöndras i urinen, vilket leder till minskat upptag och bristtillstånd. Detta har visats i experimentella undersökningar [2], i studier av befolkningsgrupper [3, 4] och i interventionsförsök [5]. Figur 1 visar sambandet mellan surhetsgrad, uppmätt som utsöndring av urinämne [5], och utsöndringen av kalcium i en pågående interventionsstudie med basiskt mineralvatten ( i vilken den person som gav upphov till denna artikel identifierades genom en mycket hög utsöndring av urea) [opubl data].
Olika födoämnen har förmåga att påverka syra–basbalansen. Vid förbränning av proteiner bildas svavelhaltiga föreningar som ökar surheten i urinen [6]. Födoämnens inverkan på syra–basbalansen kan beräknas som »potential renal acid load« (PRAL) där högre värden betyder starkare syradrivande effekt. Tabeller med PRAL-värden för olika födoämnen har publicerats [7]. Intressant är att dieten i det preagrara samhället var basdrivande, i motsats till vår tids kost som är syradrivande [7].

Mot denna bakgrund kan man granska en av de olika dieter som föreslås för viktminskning där man förespråkar en hög konsumtion av animalt fett och låg eller ingen konsumtion av kolhydrater. I Tabell I visas PRAL-värdet för några vanliga födoämnen i denna rekommenderade kosthållning.
Det framgår av exemplen i tabellen att födoämnena i den rekommenderade dieten är starkt syradrivande. De ämnen som rekommenderas för intag »med måtta« är basdrivande. Bland de födoämnen som helst inte ska ätas finns potatis, som är basdrivande. Så skulle till exempel en måltid med fläskkotletter och ost erfordra en viktmässigt dubbelt så stor mängd spenat, eller fem gånger högre mängd blomkål, för att neutrala förhållanden skulle uppkomma. Med rekommendationen »ät med måtta« är det knappast troligt att så skulle bli fallet.

Det är möjligt att den föreslagna dieten med hög konsumtion av fetter och animala proteiner medför en viktminskning. Det föreligger dock en stor risk för en sam­tidig uppkomst av mineralbrist. Följdtillstånd vid en brist på kalcium är osteoporos, och den syradrivande dieten gör dessutom att ett kalktillskott, som föreskrivs i preventivt syfte, inte reabsorberas i tubuli. Brist på magne­sium och kalium kan leda till hjärt­arytmier redan vid måttliga bristtillstånd [8, 9] och en ökad risk för högt blodtryck [10 ].
Från medicinskt preventiv synpunkt är åtgärder för att minska vikten av stor betydelse för att reducera risken för hjärt–kärlsjukdomar och belastningsskador. Det är dock viktigt att andra följder av en rekommenderad diet klarläggs inför behandlingen. När det gäller den diskuterade dieten måste riskerna för mineralbrist klarläggas och dietanvisningen ändras så att syra–basbalansen inte påverkas ogynnsamt. Detta sker enklast genom att de grönsaker som finns under rubriken »med måtta« får beteckningen »viktigt att äta i samma mängd eller mera«.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Figur 1. Sambandet mellan surhetsgrad (urea) och urinutsöndring av kalcium. ­Sambandet är sta­tistiskt signifikant (Spearmans korrelationskoefficient 0,388, P?=?0,001). Liknande samband finns för magnesium och kalium.