En undersökning bland intensivvårdsläkare i 24 EU-länder 2009 tecknar en mörk bild av framtidens sjukvård. Drygt hälften av de 95 tillfrågade intensivvårdsläkarna uppgav att de behandlat minst en patient med helt eller nästan helt resistenta bakterier under de senaste sex månaderna. Åtta läkare hade behandlat mer än tio sådana patienter [1] .
Konsekvenserna av antibiotikaresistens är synliga även i Sverige. Strama skickade förra året ut en enkät till Stramagrupperna i landstingen. Av 19 svarande uppgav 18 att de nödgats lägga in patienter med lindriga infektioner såsom cystit och ge intravenös behandling, då det saknats perorala alternativ. Samtliga 19 uppgav att de haft patienter som behövt förlängd vårdtid på grund av avsaknad av perorala alternativ.
Med bättre förebyggande hygienrutiner och korrekt antibiotikaprofylax kan antalet vårdrelaterade infektioner minskas. SKL:s (Sveriges Kommuner och landsting) punktprevalensmätningar av vårdrelaterade infektioner 2008–2010 visar att 33 procent av alla patienter i somatisk vård får antibiotika, 30 procent har opererats, 22 procent har kvarsittande kateter i urinblåsan, 12 procent har central venkateter, 8 procent får immunsupprimerande behandling och 2 procent är intuberade. Alla dessa riskfaktorer kan vi påverka i rätt riktning genom att dagligen ompröva behovet av insatta åtgärder. Därigenom minskar också behovet av antibiotika. Patienterna måste också vårdas i miljöer anpassade till den höga medicinsk-tekniska nivån. Detta kräver tillgång till fler enkelrum med hygienutrymmen.
Antibiotikaresistens hos bakterier varierar över tid och mellan olika regioner. Vid utbrott de senaste åren har stora skillnader setts mellan olika avdelningar på samma sjukhus. På enheter med stor antibiotikaanvändning och där patienterna har många riskfaktorer för vårdrelaterade infektioner är risken för selektion av antibiotikaresistenta stammar särskilt hög.
Lika viktigt som att vi lär oss när risken för resistens är stor, är att odlingar tas före antibiotikaterapi. Vi anser att odlingar ska tas frikostigt från representativa lokaler inför behandling och alltid vid allvarligare tillstånd som kräver intravenös antibiotikaterapi. Att rikta behandlingen rätt är en av de viktigaste strategiska åtgärderna för att patientsäkerheten ska bibehållas.
För att kunna ge ett fullödigt svar behöver dock det mikrobiologiska laboratoriet god klinisk information och frågeställning i remissen. Ytterligare en förutsättning är att laboratorierna har resurser och förmåga att med avancerad teknik snabbt karaktärisera multiresistenta bakteriestammar. Vidare måste tolkning och epidemiologisk analys kunna ges till klinikerna. En kontinuerlig uppföljning av lokala resistensdata gör det möjligt att tidigt upptäcka förändringar. Enbart sammanslagna nationella data räcker inte för att upptäcka nya trender.
Med rationell antibiotikaterapi menar vi att den är i enlighet med uppdaterade terapi- och profylaxrekommendationer samt att doseringen är anpassad till patientens indikation för terapin, fokus för infektionen, ålder, kön, njurfunktion och annan samtidig terapi. Vidare att behandlingen snarast anpassas efter odlingssvar, att behovet utvärderas regelbundet och att onödig terapi avbryts omgående. För detta behöver verksamhetsansvariga och den lokala Stramagruppen fri tillgång till data över resistensläget och antibiotikaförskrivningen per verksamhetsområde.
Vårdgivaren måste se till att rutiner finns för att genomföra detta arbete. Brukarvänliga elektroniska onlinesystem för automatisk insamling av underlag för värdering av antibiotikaförskrivningen i relation till diagnos och indikationer som samhälls- eller vårdrelaterad infektion respektive profylax måste införas. Systemen ska utgå från lokala behov, vara flexibla och innehålla en kraftfull analys- och rapportfunktion. God kunskap hos all personal och rätt strategier kring infektionsbehandling är avgörande för att uppnå en rationell antibiotikaanvändning. Inom varje landsting ska det finnas lokala Stramagrupper med inriktning på sluten vård, vilkas uppgift är att genom informations- och utbildningsinsatser direkt riktade till de verksamma läkarna ge dem verktygen för en rationell förskrivning.
Höstens budgetproposition fastslår att antibiotikaresistens är ett hot mot både hälsa och säkerhet i vården. För slutenvården är verkningsfulla antibiotika av yttersta vikt. Här måste användningen stramas upp och riskerna för resistens minimeras. Att följa 10-punktsprogrammet måste vara ett åtagande för alla. Det är en patientsäkerhetsfråga att se till att patienter har tillgång till säker och effektiv antibiotikabehandling.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Referenser
1. Lepape A, Monnet DL; participating members, European Society of Intensive Care Medicine. Experience of European intensive care physicians with infections due to antibiotic-resistant bacteria, 2009. Euro Surveill. 2009;14(45) pii: 19393.
