Nyligen påpekade en kollega det orimliga i att man som behandlande läkare inte längre kan förutsätta att en patient blir sjukskriven, och den negativa effekt detta kan innebära för behandling och patient–läkarrelation.
Jag instämmer helt i detta och skulle mot bakgrunden av ett upplevt fall, vilket dessutom inte tycks vara unikt, vilja framföra ytterligare synpunkter. Det rör sig om en patient som befinner sig i ett allvarligt och oroande tillstånd och som intensivvårdas, men som trots detta på ett närmast bryskt sätt uppmanas inställa sig för arbetsprövning. Att utsätta en ytterst skör och synnerligen oroad patient för ytterligare oro och obehag kan, genom att behandlingsresultat och prognos riskerar att försämras, närmast jämföras med misshandel och borde kanske anmälas som sådan.
Hur ser Läkarförbundet och Socialstyrelsen på detta, och hur reagerar de som förr kallades förtroendeläkare?
