Jelmer Brüggemann och Katarina Swahnberg föreslår att kränkningar ska omfattas av anmälningsplikt enligt lex Maria (LT 5/2011, sidan 217). Förslaget framförs mot en fond av påståenden om patientens beroende, tystnadskultur i sjukvården och hier­arkier. I artikeln bemöts ­sedan en rad konstlade motargument. Vi vill här anföra några verkliga sådana. I vårt tycke innebär förslaget mycket liten verklig nytta.

Att verksamheten själv anmäler kränkningar påstås bespara patienten obehaget att påtala händelsen. Kränkning är en subjektiv upplevelse, och förutsättningen för en lex  Maria-anmälan är att händelsen kommer till verksamhetens kännedom. Rimligen kan detta ske endast genom att patienten berättar vad som hänt; personal i sjukvården kan knappast åläggas att gissa om någon upplever sig kränkt.
Att anonymitet skulle öka anmälningsbenägenheten kan också ifrågasättas, eftersom det sällan kommer att råda tveksamhet kring vem som anmält en viss situation.

Man kan sedan fråga sig vad tillsynsmyndigheten ska göra med en anmälan om en kränkning, annat än att konstatera att en sådan ägt rum. Subjektiva upplevelser av ­dåligt bemötande är ofrånkomliga i sjukvården, som dagligen har att hantera diskussioner om missbruk, förskrivning av läkemedel, sjukskrivningar, vårdens omfattning och begränsningar med mera. För Socialstyrelsen riskerar förebyggbara kränkningar att drunkna i detta bakgrundsbrus.
Förslaget tillför alltså inget utöver dagens ordning, där varje verksamhet som får kännedom om dåligt bemötande av en patient måste bedöma om något kan göras för att förhindra framtida liknande händelser lokalt utan Socialstyrelsens inblandning.

Lex Maria-anmälningar rör i dag medicinska risker och resulterar inte sällan i konkreta förbättringar av patientsäkerheten. Socialstyrelsen har i år fått utökat ansvar i och med den nya patientsäker­hetslagen, och sjukvården ­arbetar aktivt med att öka anmälningsfrekvensen, eftersom det troligen görs för få lex Maria-anmälningar ­gällande patientsäkerhet.
Inkludering av bemötandefrågor i anmälningsplikten skulle innebära en ökad belastning på systemet och att resurser tas från det viktiga säkerhetsarbetet.

Förslaget att kränkningar ska ingå i lex Maria är politiskt korrekt men saknar förankring i sjukvårdsverkligheten. Bemötandefrågor är viktiga i vården men bör hanteras som en del i vårdens nödvändiga utveckling, inte som en kontroll- och sanktionsfråga.