Det kan i vissa fall vara tillåtet att fixera en patients händer i samband med uppvaknande ur narkos för att han eller hon inte av misstag ska skada sig. Avdelningscheferna Anders Printz och Per-Anders Sunesson preciserar Socialstyrelsens hållning.
Det följer av svensk grundlag att varje medborgare gent­emot det allmänna är skyddad både mot påtvingat kroppsligt ingrepp och mot frihetsbe­rövande. Detta skydd kan inskränkas bara med stöd av lag. Syftet med bestämmelsen är glasklart
– ingen ska mot sin vilja bli medicinerad eller inlåst såvida det inte finns stöd i lag för att utsätta personen för sådana åtgärder.
Sådant lagstöd finns på några områden, till exempel i lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och i lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Gemensamt för de lagar som ger stöd för denna typ av åtgärder är att de innehåller bestämmelser som ska garantera rättssäkerheten för den som utsätts för ingreppen, bland annat ­möjligheten att få tvångsåtgärden prövad i domstol.

Trots att syftet är tydligt ger bestämmelserna upphov till en rad frågor, inte minst inom vården och omsorgen om äldre och inom hälso- och sjukvården. Exempel på en sådan fråga är: Ska man inte, i syfte att skydda en person med demenssjukdom som saknar möjlighet att ge sitt samtycke, kunna låsa dörren på ett äldreboende så hon eller han inte kan ta sig ut i vinterkylan på egen hand? Socialstyrelsen har i denna fråga uttalat att det inte finns något förbud mot att låsa en dörr men att det då måste finnas tillräckligt med personal så att den som vill lämna boendet får möjlighet att göra det.
I detta fall är det primära givetvis inte att ha personal för att kunna låsa upp en dörr, utan att ha tillräckligt med personal för att kunna ge de boende en god och säker omsorg. En god och säker omsorg innefattar att se till att rättigheter inte kränks eller att en människa inte far illa på något sätt. Detta gäller även personer med en demenssjukdom.
Inom hälso- och sjukvården uppstår liknande dilemman som kan vara mycket svåra att hantera för hälso- och sjukvårdspersonalen. Ett ­sådant dilemma är frågan om möjligheten att sätta på en nedsövd patient »boxhands­kar« eller på annat sätt fixera en sovande patients händer. Man gör detta för att skydda patienten från en allvarlig skada, som skulle kunna ­uppstå om patienten i samband med att hon ­eller han vaknar ur narkosen av misstag river ut slangar etc som kan finnas angjorda.
Om ­patienten ­lämnat sitt samtycke till boxhand­skar/­fixering före operation uppstår inget problem, men saknas samtycke uppstår i princip samma dilemma som på äldreboendet.

Socialstyrelsens uppfattning i sistnämnda situation är densamma som vad gäller låsta dörrar på demensboenden – det kan vara i sin ordning att förse en patient med handskar eller att på annat sätt se till att en patient som ligger för uppvaknande efter en operation inte av misstag skadar sig.
Vården måste emellertid (på samma sätt som när det gäller låsta dörrar på demensboenden) vara organi­serad på ett sådant sätt att ­åtgärden inte innebär ett frihetsberöv­ande som saknar lagstöd. Det kan till exempel handla om att patienten informeras om åtgärden i förväg, så att det säkerställs att åtgärden inte sker mot ­patientens uttryckliga vilja, samt att man bevakar att ­patienten – när han eller hon vaknar upp – inte hålls fastspänd eller på annat sätt upplever sig frihetsbegränsad mot sin vilja.