För något år sedan drabbades jag av en åkomma som krävde först operation och därefter onkologisk behandling. Jag fick vård vid två sjukhus och fick då en inblick i vårdhygienen på min egen arbetsplats »på riktigt«.
Skånes universitetssjukhus, det ena av de två universitetssjukhusen: Under två vårddygn vårdades jag på en kir­urgisk avdelning. Morgonen efter operationen konstaterade min rumsgranne (med 30 års yrkeslivserfarenhet som undersköterska) och jag att det hängde tjockt med spindelväv i takarmaturen. Alla ytor var belagda med mer ­eller mindre av damm och smuts, kontrollerat med fingertoppsdragning. Det var stopp i avloppen till handfaten både i duschrummet och i salen. Enligt personalen var detta vanligt. Städningen var slarvig, endast en tredjedel av golvytan i salen hanns med. Städningen av duschrummet med tillhörande toalett gick på några minuter.
Skånes universitetssjukhus, det andra av de två universitetssjukhusen: Under fyra vårddygn var jag inlagd på isoleringsrum som högriskpatient på grund av infektionskänslighet. Jag kunde notera att undersköterskorna gjorde ett fint arbete med att torka av alla ytor ovanför golvnivån. Den professionella städningen var däremot sämre, golvet i salen städades endast till en fjärdedel. Golvet i det kombinerade duschrummet och toaletten städades inte en enda gång. Man tyckte kanske att det gråmönstrade golvet ändå såg rent ut?
Papperskorgen i duschrummet (även uppsamlingsplats för bindor – egen pågående profus menstruation) tömdes inte de två första dygnen, man tryckte helt enkelt ned innehållet för att skapa mer plats. Dag tre och fyra tömdes papperskorgen.
Mina observationer är inte unika. Bland annat rapporterade en kollega hösten 2008 om den undermåliga städningen på Danderyds sjukhus [1]. Vi rapporterar bägge om städning som, enligt min mening, knappast skulle godtas ens på det enklaste hotell, och som naturligtvis är helt oacceptabel inom den högintensiva sjukvården. Och om inte den dagliga städningen fungerar, hur fungerar då slutstädningen och den så kallade ytdesinfektionen? Frågan är viktig; med kortare vårdtider har vi en ökad omsättning av patienter, där en del är kända bärare av multiresistenta bakterier. Bristen på enkelrum gör att dessa inte alltid kan isoleras. Naturligtvis har vi också ett okänt och sannolikt ökande antal oidentifierade bärare av bakteriell multiresistens.
Risken för en vårdrelaterad infektion via exogen smitta under en sjukhusvistelse beräknas ligga så högt som mellan 20 och 40 procent [2]. Vi vet att denna smitta orsakas genom direkt eller indirekt kroppskontakt, vanligtvis genom att personalens händer kontaminerats via patienten och dennes kroppsvätskor, ­eller via ytor i patientens närmaste omgivning [2]. Det finns alltmer evidens för att kontaminerade ytor bidrar till nosokomial smitta [3, 4] och för att städning och/eller ytdesinfektion av ytor kan reducera risken för smitta [5, 6].
Vi måste kunna mäta vårdhygienens kvalitet för att kunna genomföra förbättringar. Men hur ska detta ­göras? I den senaste punktprevalensstudien (beställd av Sveriges Kommuner och landsting och refererad i Läkartidningen 1–2/2011, sidan 14) av vårdrelaterade infektioner bland inneliggande patienter har man försökt uppskatta personalens följsamhet till basala hygienrutiner [7]. ­Andra lokala rapporter anger förbrukning av handdesinfektionsmedel som kvalitetsmått på vårdhygienen. Dessa två exempel är viktiga eftersom utvärdering av vårdhygien för övrigt är ett kraftigt försummat område. Vanligtvis görs ingen ordentlig monitorering eller utvärdering av städning och ytdesinfektion.
Det är förvånande att man i studier vanligtvis inte kor­relerar kvaliteten på denna ­aspekt av vårdhygienen med frekvensen vårdrelaterade infektioner – troligtvis eftersom etablerade mått helt enkelt saknas. Detta kommer förhoppningsvis att ändras i framtiden.
Det finns nu förslag på både biokemiska och mikrobiologiska utvärderingsmetoder [8]. En enkel metod skulle kanske kunna vara att regelbundet mäta förbrukning av ytdesinfektionsmedel, i analogi med förbrukning av handdesinfektionsmedel som mått på god handhygien?
Det är uppenbart att det är den individ som städar som till syvende och sist står för vårdhy­gienens kvalitet. Det är angeläget att se till att städpersonalen förstår sin viktiga roll genom att erbjudas delaktighet i och förståelse av hela vården kring patienten. Dessutom måste sjukhusledningen acceptera det viktiga sambandet mellan städningens och ytdesinfektionens kvalitet, och frekvensen vårdrelaterade infektioner. Organisationen av städningen på ett sjukhus måste ses i sitt korrekta sammanhang, inte bara som ett område utan kvalitetskontroll där besparingar ostört kan göras.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.