Vem bryr sig egentligen om ett mikrobiologiskt svar som kommer efter det att patienten har gått hem? Med ökad antibiotikaresistens, vårdhygieniskt komplicerade miljöer och kortare vårdtider måste vi hitta ett nytt arbetssätt i svensk mikrobiologi. Snabba provtransporter, analyser och mikrobiologiska svars­system ska vara standard, men vi måste också hårdare prioritera vad som ska analyseras snabbt och vad som kan få ta mer tid eller kanske inte göras alls.
Trots den snabba utvecklingen av molekylärbiologi, antigentest och snabb art- och ­resistensbestämning av bakterier brottas mikrobiologin med långsam metodik och bristande logistik. I kombination med en av oss själva ­alltför högt ställd kravnivå innan första svar ges innebär detta att svaren från mikrobiologen ofta blir verifierande undersökningar, i värsta fall av arkeologisk karaktär. Vi kliniska mikrobiologer måste precis som andra specialiteter våga ge en preliminär bedömning baserad på begränsad information för att patienten ska kunna få rätt handläggning snabbt. Värdet av snabb återkoppling måste ställas mot analytisk säkerhet för att vårt fynd ska få maximal klinisk nytta.
Vid sepsis, och särskilt vid septisk chock, är varje timmes fördröjning av effektiv terapi kritisk för patientens överlevnad. Blododlingar måste därför inte bara transporteras snabbt till laboratoriet, utan också omedelbart omhändertas så att inkubationen påbörjas. I dag är det vanligt att det tar flera timmar upp till ett halvt dygn (i vissa fall tre dygn!) innan en blododling kommer till laboratoriet. Det händer också att flaskorna blir stående för att blododlingsskåpet inte är tillgängligt när mikrobiologen är stängd. Detta är oacceptabelt och måste förbättras.
Alla landsting måste se över sina provtransporter både inom och utanför sjukhusen. Även den mikrobiologiska dia­gnostikens tillgänglighet måste ses över. En möjlighet är att öka öppettiderna på de mikrobiologiska laboratorierna, att samarbeta på jourtid med klinisk kemi eller i vissa fall lägga diagnostik ­direkt på vårdavdelningen/akutmottagningen. Utlokalisering av analyser ska göras på initiativ från det mikrobiologiska laboratoriet, som har ansvaret.
När provet väl kommit till laboratoriet kan vi redan med dagens tekniker bli snabbare. Vi ska jobba för en struktur där vi analyserar alla prov så snart som möjligt efter det att de kommit till laboratoriet. Detta är i dag ingen självklarhet. De flesta patogena bakterier växer betydligt snabbare (ofta på 4–8 timmar) än över en natt [1]. Detta måste naturligtvis utnyttjas, särskilt i fall där fynden har stor betydelse för patienten. En preliminär art- och resistensbestämning maximalt 8 timmar efter att blododlingsflaskan har larmat är möjlig och ska eftersträvas. Snabbare odlingssvar ger bättre möjlighet till en rationell antibiotikaanvändning.
För att det snabbare flödet ska få genomslag är elektroniska svar en nödvändighet som komplement till telefonkontakt. Alla kliniker måste skapa tydliga rutiner för vem som har ansvar för att regelbundet kontrollera och agera på nya svar. Kliniska mikrobiologer måste få gehör från beslutsfattare, IT-avdelningar, IT-leverantörer och övriga kliniker för att nå ända fram.
Förutom förbättrade transporter, elektroniska svarsrutiner och snabbare metoder måste vi reformera läkarnas roll på mikrobiologiska laboratorier. I en tid med minskat antal kliniska mikrobiologer ska vi, förutom att vara ett kliniskt stöd till de biomedicinska analytiker, mikrobiologer och molekylärbiologer som utför analyserna, vara en länk mellan analyssvaren och våra kliniska kollegor.
I Sverige finns ett gott samarbete mellan mikrobiologi och infektionsmedicin. Vi tror att detta samarbete kan bli ännu bättre, då utvecklingen inom mikrobiologin har gått snabbt de senaste åren [2-5]. Detta kräver kliniska mikrobiologer som vågar synliggöra sina metoder för och dela med sig av sin kunskap till övriga vården.
Vi ska vara synliga och erbjuda regelbundna ronder ute på sjukhusets kliniker och avdelningar, till exempel intensivvårdsavdelningen. I dessa forum bör vi också återkoppla aktuell epidemiologisk information, ny diagnostik och antibiotikaresistensläget. Detta arbetssätt ligger helt i linje med punkt 6 i det förslag till nationellt 10-punktsprogram för minskad antibiotikaresistens inom slu­tenvård som företrädare för Strama (Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens) lade fram i Läkartidningen 46/2010 (sidorna 2864-5).
Den kliniska nyttan av diagnostiska metoder måste ständigt omprövas. Vid vilken tidpunkt kommer våra svar att göra störst nytta, och vilken vetenskaplig bas har vi för bedömningen av våra analyssvar? Precis som tidigare ska detta vara en grund för klinisk forskning, där vi har en unik roll att kunna ge stöd åt våra kollegor. Den mer interaktiva kliniskt mikrobiologiska avdelningen är sannolikt också en mer at­traktiv arbetsplats för yngre kollegor och kan tjäna patienten bättre än vad den gör i dag. Bästa kollegor i patientnära arbete, ställ krav på era mikrobiologiska laboratorier och sjukhusledningar! Svensk sjukvård behöver en snabbare och mer kliniskt förankrad mikrobiologi.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.