Första gången jag träffade den tyske anestesiologen Joachim Boldt var i Göteborg i mitten av 1990-talet. Han höll föredrag och berättade om de fina egenskaperna och fördelarna med de moderna infusionslösningar som innehåller hydroxietylstärkelse (HES). Han var alltså verksam inom samma forskningsområde som jag själv – vätsketerapi inom operations- och intensivvården.
Föredraget var trevligt, och de perfekta diabilderna sken i fina färger, ­vilket var ovanligt för 15–20 år sedan. Men jag, och även andra, tyckte att föreläsaren var tydligt partisk till fördel för HES-lösningar på bekostnad av kristalloider och albumin. När jag frågade honom om risken för klåda efter infusion av Voluven svarade Boldt att ingen av hans egna patienter hade klagat. Det tyckte jag inte var en seriös attityd till frågan. Av dessa skäl tänkte jag bort Boldt som konkurrent inom vätskeforskningen under flera års tid.
Uppvaknandet visade att jag hade underskattat Joachim Boldt. Han publicerade dussintals vetenskapliga artiklar om risker och biverkningar med HES jämfört med andra infusionsvätskor. Han framträdde regelbundet på de stora kongresserna och ansågs vara världsledande på området. Boldt var populär, och alla ville höra honom. Budskapet var dock mer eller mindre känt för alla – att HES-lösningar av typ ­Voluven är bättre än alternativen.
Slutet på karriären började med en artikel i den amerikanska tidskriften Anesthesia & Analgesia i december 2009, vari även jag själv, ironiskt nog, medverkade med ett manuskript. Boldt beskrev att han och sex medförfattare jämfört en ny HES-lösning med albumin som primerlösning vid kardiopulmonell bypass hos 50 konsekutiva patienter [1]. Några läsare hörde dock av sig till redaktören, Steven Shafer, och menade att den variation som angivits för cytokinanalyserna var för låg för att vara trovärdig. Shafer begärde då in originaldata från Boldt, som till en början föreföll vilja samarbeta men som snart bröt kommunikationen.
Shafer vände sig till tillsynsmyndigheten Landesärztekammer (LÄK) i den tyska delstaten Rheinland-Pfalz, där Boldt är verksam. Efter nio månader meddelade LÄK, i oktober 2010, att studien genomförts utan etiktillstånd, att det saknats samtycke från patienterna och att uppföljningen inte skett såsom beskrivits i artikeln. Shafer berättade nu historien i ett pressmeddelande och beslutade att dra tillbaka Boldts artikel.
LÄK har därefter fortsatt sin undersökning och visat att minst 74 av Bolds kliniska prövningar saknar etiktillstånd. I Sverige är det lag på att etikprövning ska ske, och så var fallet även för de flesta av Boldts studier. Men redaktörerna för de anestesiologiska tidskrifterna menar enhälligt att etiktillstånd alltid krävs för publicering hos dem. Därför har man hittills bestämt att ytterligare 30 av Boldts 346 artiklar ska dras tillbaka.
Steven Shafer skrev i sitt pressmeddelande i oktober 2010 att det är fullt möjligt att Boldts studie om primerlösningar för hjärt–lungmaskin aldrig utförts. Den misstanken bekräftas i mars 2011 när Anesthesia & Analgesia tar upp etiska publiceringsfrågor och fusk i tre ledare i samma nummer. Det finns inga patient- eller laboratoriedata som styrker att studien utförts. En intervju med chefen för perfusionsteamet på sjukhuset visar att albumin inte använts som primerlösning sedan 1999. Enligt apoteket har inget albumin levererats till de lokaler där hjärtkirurgi utförts. De cytokintest som beskrivs i artikeln har utförts enbart på patienter som fått HES. Slutligen har Boldt medgivit att han förfalskat medförfattarnas signaturer på det dokument där tryckrättigheterna överlämnas till tidskriften.
Joachim Boldt har nu avskedats från sin tjänst som klinikchef på ett litet privatsjukhus i norra Tyskland. En stjärna har fallit. Han har förlorat trovärdigheten som forskare, och jag utgår från att han inte har någon chans att göra come- back på den arenan. Förutom den privata katastrofen är fallet tragiskt på flera sätt.
Boldt har bidragit till de moderna HES-lösningarnas internationella framgång. Nu kanske scenariot ändras, särskilt inom intensivvården [2]. Oklarheten om man kan lita på hans andra arbeten är förstås stor. Troligtvis dröjer det flera år innan vi vet sanningen. Så länge är det säkrast att vara försiktig.
Jag är redaktör för en bok om vätsketerapi som ska komma ut på Cambridge University Press på försommaren. Jag har fått gå igenom manuskriptet igen för att tona ner betydelsen av de slutsatser som bygger på Boldts arbeten. Det är mödosamt med tanke på att han medverkat till flera hundra skrifter inom vätskeområdet. Boldt var faktiskt erbjuden att själv medverka med två kapitel i boken, men till slut begrep jag förstås varför han varken skrev dem eller svarade på mina e-brev.
Joachim Boldt har erhållit ekonomiskt stöd från ett flertal industriföretag, trots att det är erkänt svårt att få anslag till forskning om vätsketerapi. Att förtroendet missbrukats känns inte bra inför framtiden för mig som är aktiv i branschen.
En fråga är vem som har ansvaret för att klara ut hur mycket av Boldts författarskap som är fabricerat och hur mycket som är äkta. LÄK säger sig inte ha som uppgift att göra det. Bollen ligger i stället hos en intern utredning på det lilla privatsjukhus där Boldt varit verksam. Jag undrar hur pass motiverade man är att utreda saken. Omfattande avslöjanden kan ju ge sjukhuset sämre rykte än det redan fått.
Rutinerna har skärpts på tidskriften Anesthesia & Analgesia. I dag måste författare namnge en kontaktperson i den etikkommitté, som godkänt ansökan. En kopia av mottagningsbeskedet måste godkännas per e-post av alla medförfattare eftersom samtliga inblandade anmodas att ta ett större ansvar för forskningsfusk. Till sist grans­kas samtliga insända manuskript med ett dataprogram som avslöjar plagiat. Samma regler börjar även att sprida sig till systertidskrifter.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Författaren är partiell konkurrent till Joachim Boldt. Denne studerar dock främst kolloiders biverkningar medan Hahn studerar kristalloiders omsättning. Hahn får inga ekonomiska bidrag från tillverkare av infusionslösningar.