Länge har en diskussion pågått om att införa generisk förskrivning i Sverige. Inte mycket har hänt sedan 1990-talet när dessa tankar initierades trots att dagens förskrivningsystem innebär problem såväl för den förskrivande läkaren som för patienterna. Med förhållandevis kort tid som aktiv i klinisk verksamhet kan jag konstatera att nuvarande läkemedelsbenämning innebär onödiga ­besvär för förskrivaren och allvarliga hälsorisker för patienten. Misstag och förväxlingar är vanliga.
Jag har träffat alldeles för många patienter som dosökat fel sorts läkemedel, alldeles för många som avslutat fel sort och alldeles för många med svårigheter att komma ihåg vilka läkemedel som används till vad och varför. Det är också alldeles för många patienter som har svårigheter att förstå vilket läkemedel doktorn menar när det som diskuteras inte är det samma som sedermera ges över disk på apoteket. Förvirringen blir inte mindre av att patienterna går hem med läkemedelslistor från sjukhusens avdelningar med andra namn på preparaten än de som används i primärvården. 
Allvarliga felmedicineringar där patienter av misstag tagit dubbla vätskedrivande sorter, för mycket kalium eller betablockerande läkemedel i för hög dos tillhör tyvärr vardagen, och patienter har fortsatt med det läkemedel de haft hemma från tidigare ordinationer efter att ha fått ett nytt från apoteket i tron att de fått ytterligare en behandling. Dessutom minskar följsamheten till ordinationer när patienterna inte längre känner att de har kontroll över, eller grundläggande kunskap om, sin medicinering.
Tyvärr är kunskapen inte heller tillräcklig i läkargruppen – att upptäcka en och samma aktiva substans ordinerad med flera olika varumärken på samma medicinlista är ingen ovanlighet. Årliga uppdateringar om vilka varumärken som för stunden lokalt ska användas, vilket är ett resultat av upphandling, kan ytterligare förvirra. Nya namn på inkörda preparat, inte sällan på sådant som används i akutsammanhang, dyker upp när man minst anar det. Samma substans har olika varunamn beroende på i vilken styrka den ska ges, och det förekommer olika namn på vad som ska användas i slutenvård och i öppenvård och på vad patienten ska ha med sig hem efter avslutad sjukhusvård. 
Generisk förskrivning skulle omedelbart lösa flera av dessa problem. Den förskrivande läkaren skulle ha mindre bryderier kring vilket varumärke som ska användas och skulle lättare kunna kontrollera vad som verkligen ordineras, och i vilken dos. Dessutom är de pedagogiska vinsterna i förhållande till patienterna avsevärda.
Genom att förklara vilket generikum som används skulle patienternas kontroll och säkerhet kring sin medicinering öka och missförstånd och felbehandlingar minskas. Kostnaderna för ­läkemedel och framför allt onödiga läkemedelsskador skulle också minska. Systemet skulle förenkla för både patient och läkare. Ta patientsäkerheten på allvar – inför generisk förskrivning redan i dag!


Vilse i läkemedelsdjungeln? Collage: Ewa Knutsson