Återigen, passande nog inför den från sjukhusplatstillgänglighetssynpunkt så kritiska sommaren, lyfter socialminister Göran Hägglund och Anders Knape, ordförande i Sveriges Kommuner och landsting (SKL), fram tillgängligheten som avgörande för den förbättrade svenska sjukvården. På DN Debatt den 21 juni ­redovisade de en rapport från SKL, »Väntetider till vård i ett internationellt perspektiv«, i vilken konstateras att ett flertal länder har någon form av offentliggjord väntetidsuppföljning.
Därefter redovisar de svenska data: »i maj 2011 fick 9 av 10 patienter vård i tid«, att jämföras med hösten 2006 »då var fjärde patient väntade för länge på behandling och drygt var femte väntade för länge på besök«. Denna för socialministern så avgörande förbättring av svensk sjukvård tillskrivs införandet av vårdgarantin.
Vi finner ingen anledning att kritisera förbättringar vad gäller tillgänglighet till vården. Vi tror oss dock tala för patienter med mindre banala sjukdomar som hellre ser ett gott och optimalt behandlingsresultat med en något sämre tillgänglighet som viktigare än motsatsen.

I diskussioner kring vårdgarantins innehåll har kvalitetsaspekten funnits med som en mycket viktig komponent. Såväl i socialminister Göran Hägglunds betraktelse inför den stundande sommaren som i den redovisning av Stockholms framtida sjukvårdspolitik som gjordes på DN Debatt i mars lyser krav på redovisning av behandlingsresultat och kvalitetssäkring med sin totala frånvaro.

Vi har under femton års multidisciplinärt arbete kring patienter med diabetes mellitus och avancerad fotproblematik vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge bedrivit ett kontinuerligt kvalitetsarbete. Utebliven fotamputation (= patientens högsta önskan) har varit den viktigaste kvalitetsmarkören. Amputationstal i nivå med de lägsta internationellt rapporterade har visat på värdet av det multidisciplinära arbetet.
Trots sjukhusledningens kännedom om dessa resultat och det pågående kvalitetssäkringsarbetet görs de största satsningarna på sjukhuset i dag, helt enligt regeringens och landstingets önskemål, på ökad tillgänglighet. I Karolinska universitetssjukhusets personaltidning Karolina framhåller produktionsdirektör Björn Nyberg att en konsekvens av 2012 års vårdavtal är en satsning på tillgänglighet för att undvika ekonomiska sanktioner mot sjukhuset.

Vi ser här en fara i att man från regeringens sida fokuserar på enbart tillgänglighet utan att samtidigt framhålla vikten av kvalitetssäkringsarbete. Vi anser att de ekonomiska incitament som socialministern vill använda för att stimulera till förbättringsarbete bör användas inte enbart för att förbättra tillgänglighet utan fastmer till att förbättra kvalitetssäkringsarbetet i vården.

Om såväl regering som Stockholms läns landsting blir tydligare med att dessa signaler om förbättrad tillgänglighet kompletteras med krav på kvalitetssäkring av vården kan en hotbild undvikas mot till exempel den i dag existerande multidisciplinära verksamheten vid Karolinska universitetssjukhuset kring patienter med diabetes mellitus och avancerad fotproblematik.
Endast med en samlad erforderlig kompetens från endokrinolog, kärlkirurg, ortoped och infektionsspecialist kan det moderna optimala multidisciplinära arbetet bedrivas. Endast då kan diabetespatienten tillsammans med sjukvården glädjas över en utebliven amputation. Det är ett faktum att om den nödvändiga kompetensen saknas så riskerar flera av de »9 patienter av 10 som 2011 fick vård i tid« att inte kunna känna någon som helst glädje över resultatet.