Allmäntjänstgöringen (AT) är uppskattad av både blivande läkare och deras arbetsgivare. Med tiden har dock förutsättningarna för läkarutbildningen och för yrket förändrats, vilket gör att frågan måste ställas: Har AT längre någon plats?
Som ett av få kvarvarande länder med AT-utbildning ­eller motsvarande är Sverige under EU-press för att få framtidens läkarutbildning att stämma överens med ett sexårigt utbildningskrav. Dagens ordning riskerar att underkännas och svensk legitimation inte godkännas för ­utrikestjänst. Efter examination måste en svensk läkar­student genomgå AT-utbildning vid något sjukhus för att få sin legitimation. Ett obligatoriskt moment i utbildningen som är helt beroende av landstingens ekonomi och vilja att tillhandahålla AT-platser.
Långa vikariat i väntan på AT har blivit mer regel än undantag. Vikariat där underläkare de facto har ett formellt större ansvar före AT än under. Det borde vara en orimlighet att en vikarierande ­underläkare eller AT-läkare handleder en ST-läkare tidigt i karriären, men detta sker på många sjukhus.

Kollegor från övriga Europa går direkt in på ST, trots ­ibland sämre möjligheter att självständigt kunna verka som läkare. Faktum är att cirka 60 procent [1] av alla svenska läkarlegitimationer utfärdas till utlandsutbildade. ­Detta innebär att svenska läkarstudenter kraftigt missgynnas genom senarelagd legitimation och ST-start. Rättssäkerheten i AT-examinationen är också bristfällig då varken Socialstyrelsen, universiteten eller Högskoleverket är huvudman.
Hur ska då den allmänt ansedda kvaliteten på nylegitimerade bibehållas? Tanken på AT som enda form måste försvinna. Grundutbildningen måste förändras. Fixeringen vid att AT måste omfatta ett och ett halvt år eller mer efter examen måste upphöra.
Dagens kliniska läkarutbildning kan göras mycket mer effektiv. Med ett
extra halvår skulle de sista 1,5 åren mycket väl kunna ha en AT-liknande form; regionsjukhusens AT-läkare ersätts med sistaårsstudenter. Att försöka behålla studenterna på universitetssjukhusen även under den kliniska utbildningen är ett absolut feltänk – ingen blir lycklig av att i stora horder, anonym och sysslolös, vandra fram under förevändningen att det är en klinisk placering.

För att öka kvaliteten på framtidens läkare och säkerställa en godtagbar lägstanivå på alla legitimerade läkare på svenska sjukhus bör ett introduktionsår eller pre-ST bli obligatoriskt för alla som ska påbörja en ST. På så sätt blir ingen missgynnad; svenska studenter blir legitimerade efter sex år som alla andra; kvaliteten kan bibehållas och till och med ökas också för de grupper som i dag inte får någon större praktisk klinisk vana före legitimation. För ökad patientsäkerhet och bättre utbildade framtida ­läkare bör AT ersättas – nu!